Besserwisser-Matte hade...

...rätt. Suck. Hon är odrägligt über-mallig nu. Kommer nog inte att landa tillbaks på jorden förrän typ nästa år, såvida jag inte hjälper till lite grand förstås. Och det gör jag så gärna. Jag är rätt bra på att kraschlanda Matte, det räcker med att utstuderat råka "glömma" den grundläggande uppförandekoden så går hon igång så att hårtussarna ryker. Hennes hårtussar alltså, inte mina. Jag har päls. Inte hår.

Up-date: välte en kruka istället på Mattes nystädade golv. Fungerade bra som kraschlandning.

Bulan var alltså ett histiocytom. Läskigt, jag har haft en tumör! En godartad sådan visserligen, men ändå... Jag som är ung och odödlig. Ska nog ta och livskrisa lite nu ett tag framöver, ligga i Salongen och svårmodigt fundera över meningen med livet och om jag gör rätt prioriteringar. Och om Matte & Husse gör rätt prioriteringar. D.v.s om de alltid sätter mitt bästa först. Det finns nog en del som kan förbättras på den fronten. Tror vi får ta en allvarlig diskussion om saken. Gammelmatte har däremot insett vad som gäller. Hon har gjort special-pannbiffar till mig. Utan lök och salt. Henne tycker vi om.

Besöket på Djursjukhuset var lika livat som vanligt. Kan väl lite generat erkänna att jag pep till ett par gånger när de tog stygnen, lite oroande att få en sax med läskigt klippljud uppkörd några millimeter från ögat. Men jag är väldigt stolt över mitt numera bevisat goda läkekött och väldigt missnöjd över ytterligare några veckors fotbollsförbud. Snart har jag glömt hur man gör när man dribblar! Och vem ska då motionera Matte till våren?

Tass tass

Mattes Gamla Regnrock...

...och en halv rulle packtejp gör en inte till något modelejon precis. "Funktionellt" säger Matte, lite pinsamt säger jag. Jag ser ut som en amatörmässigt packad kassler. Två gånger om dagen tvingas jag visa mig ute i denna pajasutstyrsel. Förnedring. Gammelmatte sympatiserar med min prekära situation och stack till mig lite julklappspengar så att jag kan ekipera mig mer ståndsmässigt.

Imorgon ska vi till Djursjukhuset och ta stygnen efter avköning och avbulning. Och få reda på varför bulan blev en bula. Matte är lite nervös men har satsat sina pengar på histiocytom. Får väl se om hon är så duktig som hon tror... Såret efter avbulningen har kliat som sjutton och jag har lyckats mula till det rejält med tassen ett par gånger när dumstruten varit avtagen. Matte kommer nog att få lite skäll av Tant Veterinär imorgon.

Undrar när jag blir friskförklarad så att jag kan gå ut till mina sysslolösa FOTBOLLAR?

Tass tass

En Dag som Idag...

...vill jag bara säga:

God Jul & Gott Nytt År!

Speciellt stora blöt-slabbiga härliga Majanosbuffar skickas till:

• Mattes Duktiga Fotokompis, tillika min alldeles egen privatveterinär (en liten lyx jag unnar mig), med stort tack för alla fina foton och konsultationer.

• Mattes Promenadkompis, numera med Oskar-bihang, som är roligast i hela universum.

• Gammelhusse & Gammelmatte som så snällt tar hand om mig när ensamångesten tränger på.

• Mina två Franska Prinsessor M&E.

• Mattes Favorittant med Världens Snyggaste Tax Zeus.

• Djursjukhuset för att det är så hiiiimla roligt där. 

Önskar er alla en lugn och mysig jul med mycket tuggben, klementiner och leverpastej!

Tass tass

Livet i en Strut...

 

... känns lite begränsat. Det är helt enkelt inget kul längre. Att vara sjukskriven alltså. Snarare väldigt apatiframkallande. Försöker i ren desperation sova bort dagarna. Har då insett att den uppgraderade liggplatsen i Salongen har sina ljuspunkter. Med benäget bistånd från tratten ligger jag nämligen duktigt i vägen för all Matte-&-Husse-trafik mellan kylskåp och TV-soffa så jag har väldigt gott utgångsläge i förhandlingarna om hur mycket magkli som krävs för fri lejd. Kan väl säga att det krävs en väldig massa. Jag har ju inte direkt något bättre för mig just nu. Ibland fastnar Matte & Husse samtidigt i min vägtull och då bli det dubbelkli. Mysigt men lite patetiskt när dagens höjdpunkt är ett dubbelkli. Och att konversera med den tystlåtna Halmgrisen. Det kunde ju handlat om FOTBOLL istället! Eller om att få grotta ner sig i all den snö som utlovats idag.
 

Matte & Husse har berättat för mig flera flera flera gånger att jag är jätteduktig. Mycket duktigare än de förväntat sig tydligen. Förstår inte varför de tvivlade? Jag ÄR duktig. Alltid. Jag bär dumstruten med stoiskt lugn, tar på mig Mattes hemmabyggda regnskydd som mest verkar bestå av packtejp utan att knota och låter Matte pilla på och rensa mina misshandlade kroppsdelar utan att beklaga mig. Har försökt smyga in några DAMP-anfall men förvånar mig själv när jag omgående lägger ner efter en sträng morrning från Matte. Tror kanske jag börjar bli vuxen? Eller är jag bara apatisk?

Tass tass

Avpälsad, Avkönad och Avbulad...

... men redan Back in Business (åtminstone om jag hade fått min vilja igenom). Inte ska man låta sådana petitesser som en uppskuren mage, synfältsbegränsande tratt och ett igenmurat öga hindra en från sådana essentialiteter som FOTBOLL! Och än mindre från upplivande hundmöten och spårning i slaskblaskiga blötsnön. Föga förvånande är Matte av helt annan åsikt. Enligt henne är det vila, värme och vänlighet som står på schemat fram till mellandagarna. Har försökt flörta lite med Husse istället men inte ens han gick blåögt med på lite BOLLspel. Då är det illa...

Mattes allmänna vänlighet fick sig dock en liten törn igår när vi under vår tråkigt stillsamma promenad träffade på Hundägarna från Helvetet. D.v.s. de som tycker att koppeltvånget i parken inte gäller just deras Helveteshund då det är deras förbannade rättighet, eller kanske t.o.m. skyldighet (?), att låta Helveteshunden rusa runt lös och reta gallfeber på alla andra. Kombinera detta med deras uppfattning att en icke-existerande inkallningsdisciplin är fullt godtagbart och man har ett hundägarpar som inte står särskilt högt i kurs i grannskapet. Så trots Mattes & Husses avvärjande insatser så fick jag tillfälle att köra min energiska hälsningsritual. Det kändes skönt att få lufta systemet lite men Matte påpekade att det inte var bra för stygnen på lilla magen. Man kan väl lugnt säga att jag aldrig sett Matte så förbannad som då. Hundägarna från Helvetet (och jag) fick nöjet att uppleva hur Matte for som en rasande furie genom snön för att ge dem en rejäl uppsträckning. Deras respons kan väl närmast illustreras med: Som att hälla vatten på en väl insmord gås. Fru Hundägarna från Helvetet uppvisade en empati-och-begåvningsnivå motsvarande en förståndshandikappad amöba vilket är smått tragikomiskt i skenet av hennes professionella yrkesval. Men kära kära Hundägarna från Helvetet: "Vi vet var ni bor" som skurkarna brukar säga, och rätt vad det är så kanske vinden vänder... 

Matte & Husse har i alla fall gjort EN bra insats mitt i all den här misären. Hade ju stålsatt mig för två veckors kamp med påtvingad idiotisk plasttratt som innebär tvärstopp i alla dörröppningar och retfullt förhindrat födointag (vilket alldeles säkert är ett brott mot de hundliga rättigheterna). Men solid scouting och Googling medförde inköp av en Comfy Cone istället. Har inte tänkt att sabla ner min braiga blogg med reklam men detta är vad Råd & Rön skulle kalla ett "Bra Köp". Utöver att den ger en väldigt mysig introvert chill-miljö så har den också en väldigt hög filtrerande förmåga (d.v.s. jag kan stänga ute alla Mattes förmaningar). Bonus är att den är alldeles utmärkt för lagring av cocktailtomater för framtida bruk om man mot förmodan inte skulle känna sig sugen vid utfodringstillfället.

Tass tass

Uppgradering 2.0...

...och 2.1. När jag nu inte fick ta med min igloo in (jag fattar fortfarande inte varför?) så försöker Matte trösta mig med en annan uppgradering. Maja-uppgradering 2.0 innebär att jag numera har tillstånd att sticka in nosen i Salongen (fint i kanten ska det va'). Tidigare har jag varit förvisad till de mer folkliga regionerna, d.v.s. hallar och kök, men nu tycker Matte att jag blivit mogen nog att hantera ansvaret för en liggplats i Salongen. Jag har fått lova dyrt och heligt att inte spraymåla Salongen med dräggel men det kommer säkert att komma ett tillfälle när hot om detta skulle kännas som det rätta sättet att tilltvinga sig utökade tuggbensransoner. Jag nedlåter mig i alla fall till att besöka Salongen ibland men min Bia-bädd i hallen är ändå bäst när man vill chilla en stund. Men det ryktas om införskaffande av en Salongs-Bia-bädd... Känns som om uppgradering till soffplacering inte är alltför långt borta nu.

Uppgradering 2.1 är mindre munter. Har blivit med bula under ögat. Detta föranledde ett besök på skojiga Djursjukhuset men det slog lite slint för nu ska de tydligen inte bara beröva mig min livmoder utan de ska också avbula mig. Blir nog mindre snygg med igenmurat öga ett par dagar där efter operationen. I och för sig är väl tratt inte det mest klädsamma heller så ett svullet öga mer eller mindre kanske är skit samma. Tänker ändå vägra visa mig offentligt förrän jag är fullt återställd till mitt vanliga vrålsnygga jag. Matte är orolig och operationen är tidigarelagd så nu får jag passa på och njuta av snön innan jag blir konvalescent. Det lär bli en dryg jul...både för mig och för Matte & Husse. Men en rejäl skiva flæskesteg fixar de flesta sorger och bekymmer!

Tass tass

Uppgradering 1.0...

 

... till snödrive-Maja. Idag efter långpromenaden chillade jag lite på garageuppfarten medan Matte roade sig med snöskottning. Jag brukar annars plikttroget hjälpa Matte med skottningen. Hjälpandet utförs enligt samma princip som lövkrattningen: Matte drar ihop snöhögarna och sen sprider jag snällt ut dem igen. Men just idag var jag för trött. Så Matte skyfflade på men när hon klarat av alla svordomar som tydligen måste yttras efter avslutad skottning för att det ska kännas som ett väl utfört arbete insåg hon att jag var försvunnen. Puts väck. Matte ropade oroligt på mig men jag låg blickstilla och flinade lite tyst för mig själv. Men sen kom som vanligt hennes hemliga vapen, Scooby-snacksen, fram och då fick jag ju visa mig. Man vill ju inte missa något gott. Jag hade visst råkat somna bakom bilen och eftersom detta är Skåneland där snön fyger blev jag omedelbums förvandlad till en snödriva. Så där låg jag i min egendesignade igloo, gömd för omvärlden, och chillade. Igloon hade väldigt hög mysfaktor. Undrar om man kan ta den med sig in? Man kanske kan ha den i frysen? Fast då får jag nog inte plats i den... Frysbox kanske vore en tanke...?

Matte lallar omkring och falsksjunger Lundell med nostalgisk blick. Snön faller och vi med den... Så sant, jag trillar flera gånger varje dag när jag i min iver över att fånga snöflingor glömmer bort att jag inte bytt till vinterdäck ännu. För min del är det lite dinosaurievarning på Lundell så jag lägger min energi på att massakrera snögubbar och att försöka dra omkull Matte för lite snöbrottning istället. Snö är en alldeles underbar uppfinning och jag buffar lite extra på Matte emellanåt som tack för att hon varje vinter lägger ned sådan möda på att fixa fram snö till mig.

Tass tass

Förbjudet Korvbröd...

... smakar bäst. Igår på morgonpromenaden noterade min skarpsinniga ögonvrå att det var dagisutflykt med korvgrillning på G i Botan. Min erfarenhet säger mig att småglin i kombo med mat brukar betyda omfattande griseri och spill så jag började genast smida matfokuserade planer. Jag sov på saken under förmiddagen och satte sen planerna i verket under eftermiddagsaktiviteterna. 

Steg 1. Undanröjning av fienden, d.v.s. missunnsamma Matte. 

Körde uttröttningstaktik medelst en rejäl fotbollsmatch där jag länge lät Matte tro att hon skulle vinna. Allt för att få henne trött & go. Men sen råkade jag visst frångå planen lite. Kunde bara inte låta bli att mula till Matte ordentligt. En rejäl glidtackling i knävecken och Matte föll huvudstupa i den leriga rabatten. Fick plikta med lite lydnadsträning men det var det värt. En lerig och tvärilsken Matte har ett stort underhållningsvärde.

Steg 2. Positionering. 

Förslog sen sådär i förbifarten att vi skulle ta en liten nedvarvningspromenad. Och som av en slump så råkade den gå till Botan. Där jag sådär lite lagom nonchalant släntrade iväg till korvgrillningshörnan. Och mycket riktigt. Stället var en veritabel buffé av korvbrödsrester. 

Steg 3. Anfall. 

Uttröttningen av Matte hade gjort susen och jag hann trycka i mig ett par rejäla munfullar korvbröd innan Matte vaknade till liv och stoppade mig. Tror visst det slank ner lite korv också.

Steg 4. Mission accomplished. 

En styck nöjd Maja. Som blev ännu nöjdare när det dök upp lite skumtomtar på trottoaren på hemvägen. Ser fram emot julen. Har sett i Husses Allt om Mat att jul=mat. Mycket mat. Rent av ett överflöd av mat. Låter som en högtidsstund.

Nu ska jag gå och hjälpa Husse att hitta hem.

Tass tass

Ett Nytt Epitet...

... har tillskrivits mig. Drama Queen. Det var vad Matte kallade mig igår kväll. Bara för att jag blev yttepytteminilite upprörd när jag insåg att långpromenaden med Mattes Promenadkompis var till ända. Så jag råkade väl lägga mig ner och stortjuta. Högt och ljudligt. Och länge. Mitt på gatan. I rusningstrafiken. Med massor av förbipasserande. Som oroligt undrade om jag blivit påkörd. 50 kg liggande Maja flyttar man inte på i en handvändning. Eller som det också kan uttryckas: Lagd Maja ligger. Så där låg jag. I all min misär. Jorden rämnade under mina tassar. Månen gick i moln. Avgrunden slukade mig med sina blodtörstiga käftar. Livet var slut. Öken...

Fast sen råkade visst Matte tappa en Scooby-snack precis bredvid min nos. Då bestämde jag mig för att livet nog är värt att leva en stund till. Förhandlade mig raskt till ytterligare ett par Scooby-snacks innan vi skuttade iväg hemåt. Har rätt bra pli på Matte numera.

Tass tass

Jag Ska Tydligen Bli en Politiskt Korrekt...

...könsneutral vovve! En hen-hund. Traskade med glad svansföring iväg med Matte & Husse till Djursjukhuset. Hade stora förväntningar men fallet ner i den mörka djupa avgrunden blev långt. För det första fick jag inte följa med in! Ego-Matte dumpade mig och Husse ute i snålblåsten och gick in och sniffade på alla de intressanta dofterna på alldeles egen hand. Hur taskig kan man vara på en skala från 10 till 10?!? Matte vet ju att jag tycker att Djursjukhuset är det roligaste stället som finns. Och värre skulle det bli. När Dum-Matte kom ut igen meddelade hon nöjt att min kvinnlighet ryker precis innan jul. Det finns nog några andra julklappar som jag hade uppskattat mer om man uttrycker sig finkänsligt. Fast jag brukar ju inte vara finkänslig, det är mer ullstrumpor och toffelklamp som gäller för mig. Alltså omformulerar jag mig: Skit också! Jag. vill. inte. bli. fet. och. slö. och. inkontinent. Point made?

Från hon-hund (eller hon-djävul?) till hen-hund. Undrar om det är en make-over ide som kan säljas till någon desperat kommersiell TV-kanal? Skulle behöva lite inkomster så att jag kan köpa en ny Matte. En med livslångt öppet köp och garanti mot sådana här dumma infall.

Imorgon ska jag ut och jaga rullskidåkare! Lite plåster på såren.

Tass tass

Kritvitt, Kolsvart & Lite Grågrönt...

... är mina nyanser just nu. Häromdagen tyckte Matte att jag luktade mer skunk än smultron efter löpet så jag åkte plums i badbaljan. Hann inte få med mig mina badankor men skötte mig exemplariskt (jag kan om jag vill) och efter torkning var jag vit som snö, svart som synden och len som en barnrumpa. Rent ut sagt söt som socker!

Men i förrgår luktade jag skunk igen och vissa väl valda delar av mig hade antagit en snygg men något kladdig antikgrågrön nyans. Dags således för en tur till ett av mina favvistillhåll: veterinären. Under glada svansviftningar och hejdundrande tjo och tjim körde vi hela programmet med röntgen, ultraljud (inklusive en synnerligen omfattande men något felplacerad Brazilian), blodprov och vägning. Jag la stort fokus på vägningen. Jag har nämligen länge närt misstankar om att Matte är lite småsnål med mat-&-godis-kontot. Och mycket riktigt, jag ska ha mer av allt! Bingo! Annars var det inte så mycket bingo precis. Trolig livmoderinflammation. Suck. Ska knapra piller över helgen så får vi se om det blir till att lägga sig under kniven eller inte. Piller är alltid bra, de förpackas i en rejäl klutt med leverpastej och glider så fint ner i Majas lilla hungriga mage. Operation är däremot mindre bra. Påföljderna är deprimerande: överläskig halskrage samt flera veckors fotbollsförbud. Men om jag ser tillräckligt deppig ut kanske Matte kan kompensera med lite gott-gotti-gott-gott? Eller rent av mycket gott-gotti-gott-gott? Jag har väldigt stora vackra bedjande ögon som kan se väldigt ledsna ut om det inte vankas något gott...

Tass tass

Leende Guldbruna Ögon...

...med lite lite bus i! Resten av mig är det väldigt mycket bus i. Just nu ser jag ut som en stor lerklump efter idogt trädgårdsarbete i hällregn. Jag har hjälpt Matte att kratta löv, hon har dragit ihop löven till fina högar och jag har spridit ut dem igen. Matte är väldigt tacksam för min hjälp fast hon har lite svårt att visa det. Efteråt mös vi läääänge i hallen tillsammans med en massa handdukar och levergodis. Det tar tid att torka 55 kg skitig, blöt, trött men nöjd Maja. Matte funderar på om jag får plats i torktumlaren. Själv tror jag att jag skulle bli lite åksjuk. Man kanske kan hänga upp mig på torkställningen istället? Finns det så stora tvättklämmor? Och vem torkar av Matte?

Tass tass

18 Sekunder eller 14 Gånger...

... här ryker rekorden till höger och vänster. 

18 sekunder är den tid det numera tar för mig att dammsuga i mig en skål torrfoder, inklusive avslutande noggrann skålslickning. Matte minns den s.k. ljuva valptiden när det krävdes omständliga förhandlingar för att jag överhuvudtaget skulle nedlåta mig till att nosa på matkulorna. Men sen tänkte Matte till och kom på lösningen på alla världsproblemen: Leverpastej! Jag gör absolut-vad-som-helst för en klick leverpastej, t.o.m. kommer på inkallning om det kniper. Numera när jag blivit äldre och visare så glufsar jag glatt i mig nästan allt som erbjuds i matväg, både hemmavid och ute på stan. Undantagen är upphittad pizzasallad och ratade kebabtallrikspfefferonisar. Man blir alldeles konstig i nosen när man sniffar på pfefferonisar.

14 gånger är rekordet för antalet kisspauser under en promenad. Matte är lite orolig för urinvägsinfektion men när hon ser hur noggrann jag är med utplaceringen av fläckarna så lugnar hon sig med att det nog bara är mitt sätt att meddela hela hanhundsuniversum att jag är REDO!!! NU!!! MEDDETSAMMA!!! OMEDELBUMS!!! Känner mig lite motarbetad av vädrets makter, ihärdigt regnande gör att mina fina visitkort inte riktigt kommer till sin rätt. Dessutom har Matte & Husse inte insett hur viktigt det är att jag är tillgänglig 25 timmar om dygnet, de hävdar att de har annat att göra än att hänga i parken hela tiden. Lite kan de väl offra sig tycker man, sen är det 5 månader till nästa gång...

Tass tass

Matte och Jag har Läst...

...Metro. Där såg vi vinnarbilderna från engelska kennelklubbens fototävling. Vi konstaterade två saker:

1. Jag är snyggare, charmigare, sötare och vackrare än alla vinnarhundarna. Tillsammans!

2. Mattes Duktiga Fotokompis är en bättre fotograf än alla vinnarfotograferna. Tillsammans!

Så vi skickar en glad svansviftning till Mattes Duktiga Fotokompis och tackar för alla fina foton till min bra-iga blogg!

Tass tass

Va?!?!?! Skulle Jag Vara...

...bindgalen?!?!? Skogstokig?!?!?! Eller för att snacka redig skånska: Heltossig?!?!?! Tja, Matte & Husse är tydligen på sånt där epitetshumör igen för nu får jag stå ut med att bli kallad både det ena och det andra. Jag kan väl inte rå för att jag är så hormonstinn att det sprutar löptiksmolekyler ur öronen på mig. Temat för detta löpet är nu bestämt: "Turbocharged hösten 2012". Alltifrån från promenader till inmundigande av torrfoder går i 200 knyck, det är bråttom bråttom bråttom för jag har så mycket att stå i. Det ska sniffas, luktas, nosas, slickas, spåras, rullas och raggas. Och sen ska jag ju hinna med alla vardagsbestyr också: spela FOTBOLL, gräva upp pionerna, tugga på pionerna, tugga på allt annat inklusive Matte, hoppa på Matte, hoppa på alla andra, hoppa rakt upp och ner i allmänhet, vara i vägen, vara på vägen och vara på väg... samtidigt! Snacka om simultankapacitet, jag är i mitt livs form men Matte är lite trött. Fast det beror nog på hennes förkylning och inte på mig. Tror jag i alla fall.

Men annars är allt bra!

Tass tass

Felkalibrerad som Jag är...

...så har jag precis dragit igång projekt Beachbabe 2012! Nyfrillad och super-på-G kände jag mig redo för playan så jag drog till sydligare breddgrader, närmare bestämt till andra sidan landsvägen. Vägen till stranden avverkades på snabba tassar. Men precis i sista sekunden kom jag på att det finns en liten hake med hela den här Beachbabe-grejjen...jag gillar ju inte vatten. Jobbigt. Fast man kan ju sitta på stranden och se oemotståndlig ut utan att blöta ner tassarna. Så det var planen. Som inte fungerade. Inte på något sätt. Fartblindhet inträdde. Jag sladdade in på stranden på två tassar och yrade rakt ner i plurret. Vattnet var vått. Inte bra. Jag vet med bestämdhet att jag inte gillar vått vatten. Men sen kom det som gjorde situationen ännu värre: INSIKTEN. Insikten om att jag hade .......fel....... Om jag skriver .......fel..........med väldigt små bokstäver så kanske den här lilla lapsusen passerar obemärkt. Havet var nämligen precis som en bal på slottet, alldeles alldeles underbart. Så underbart att jag gjorde ett tappert försök att dricka upp det. Matte hävdade att det inte är så bra för saltbalansen att dricka havsvatten. Jag blir lite trött på hennes keminördande ibland men det kan ju hända att hon har rätt så jag fokuserade istället på att överraska henne med ett stärkande gemensamt tångbad. Inte heller detta hade Matte vett att uppskatta så då gav jag upp och hetsåt rutten tång istället. Detta gav mig en andedräkt som tagen från ett svavelosande helvete. Sen slösade jag frikostigt med väldoftande flämtningar i bilen på väg hem men Matte tyckte inte att det hjälpte mot hennes åksjukeillamående. Pjoskis!

Tass tass

Fina Fina Jag...

...och DUKTIGA DUKTIGA Mattes Fotokompis som vi hälsade på igår! Jag är vacker men hon gör mig ännu vackrare (hur det nu är möjligt). 

Tass Tass

Mentaltest...

...vem behöver sånt när det finns studenter och nollningar? 

 

Matte har lekt med tanken att mentaltesta mig eftersom hon är övertygad om att jag har alla bokstavskombinationer som en hund kan ha (plus några till som jag uppfunnit alldeles själv). Själv har jag bara lite vag uppfattning om alfabetet så jag låter Matte svamla på och grymtar lite instämmande då och då, givetvis i utbyte mot Scooby-snack. Som förberedelse inför ett mentaltest körde vi häromdagen lite improviserade mentala övningar. Tillgången på utmaningar var oändlig: studenterna hade nollningsvecka. Följande incidenter klarades av utan att jag höjde på mina imaginära ögonbryn:

• Full student i Star Wars kostym trillar ut ur buskarna rakt under nosen på mig.
• Full student i Star Wars kostym kravlar tillbaka in i buskarna (här var jag ganska sugen på att följa efter och leka lite).
• Full student i Star Wars kostym spyr i buskarna (här skäms jag för att delge vad jag övervägde för ett kort ögonblick).
• Full top-less studentska vill klappa söta mig men missbedömer avståndet och klappar Matte istället. Jag funderar fortfarande över äktheten på hennes feminina attribut...

Sen kom The Acid Test (Matte gillar sådana här kemiuttryck) med följande parametrar: 

• Universitetsplatsen.
• 100-tals aspackade skrålande studenter i Lederhosen & fjäderhattar alternativt amerikansk footballmundering.
• Tysk ompa-ompa musik på extrem volym.
• Grillkorv (med sauerkraut dessutom).
• Ringdans.
• Flaxande banderoller.
• Skrälliga megafoner med vidhängande skränande ohyra (förlåt, studenter menar jag naturligtvis).
• FOTBOLLAR en masse.
• Tappade baguetter.
•  Hejaramsor.

Lite småstökigt alltså. Det tyckte Farbror Polisen också. Jag hanterade det genom att brutalchilla. Jag damp rakt ner på marken, la huvudet tillrätta på Mattes fot och och tittade med milt överseende på de förnedrade och vilsna blivande studenterna. Matte viskade att jag var jätteduktig.Och det är jag. Alltid.

Tass tass

Tom Jones Sjöng för Mig...

...på radion imorse. "Sex bomb, sex bomb, you're my sex bomb and baby you can turn me on". Japp, det är strax dags för löp igen och jag har börjat ladda med förföriskt fladdrande ögonfransar och sexigt svajande akterparti. Meddelande om min förestående tillgänglighet har börjat delas ut både här och där men än så länge är mina urvalskriterier benhårda. Jag har nosen bestämt riktad mot en riktig pajsing, en Landseer/Newfoundlandsgrabb några kvarter härifrån. Drömmer trånande om hans svartpälsade bringa och hans sträva tunga. Matte är mer cynisk och hävdar med bestämdhet att om några veckor så kommer allt som inte är bevisat stendött eller fastspikat att utgöra hägrande och frestande partners. Känns som att Matte tror att mina djuriska drifter styr mig...

Jag har bokat in manikyr, pedikyr och Brazilian till helgen så att jag kan glida omkring i stan som värsta läckerbiten och väcka karlarnas åtrå. Min skönhetsbehandling inleds alltid lite brutalt med en kort judosession då Husse brottar ner mig i ryggläge. Inte helt uppskattat men när jag väl ligger där med alla tassarna i vädret är det så gött. Det klipps, knipsas, pillas, borstas, torkas, rensas och filas. Jag myser, blir kliad på magen och mumsar levergodis medan Husse gnäller över träsmak och Matte svär över mina kittliga trampdynor.

Matte ber att få påpeka att Brazilian a la Maja utförs med sax, inte vax, utifall nu någon övernitiskt engagerad djurrättsaktivist skulle få för sig att äggbomba mitt nyrenoverade hus. Äggbombning skulle vara en avancerad form av djurplågeri eftersom det innebär att byggnadsställningarna återvänder och alla mina chanser till FOTBOLLsspelande försvinner. Så rädda gärna en utter eller två istället för mig går det ingen nöd på. 

Tass tass

Grattis till...

...mig själv!!! Fyller alldeles nu ett-och-ett-halvt år. Time flies when you're having fun. Och kul har jag! Både på riktigt (=FOTBOLL) och på busigt motvalls-kärring-vis. I lördags vaknade jag på tvärs och var Fröken Tvärtemot. Till 110%. Lämpligt nog precis lagom till kursstart... Matte var (motvilligt) mäkta imponerad över min uthållighet och konsekvens i tvärtemothet som jag utövade under en lång och dryg kurstimme. T.o.m. Farliga Tränaren nedlät sig till att småle lite åt min orubblighet.

Skickar en tröstande tassklapp till halv-syrran som inte längre väntar ulltottar. Tråkigt.

Tass tass

Om Varför Det...

...blev Matte & jag.

Matte hade fixat två av de tre V:na: Villa och Volvo. Vovve saknades och Mattes mörkräddhet gjorde vovve-behovet akut. Så det skulle införskaffas svart labbe. Men när Matte gick till skolan en dag så såg hon en hund med väldigt trevlig svansföring. Matte frågade glatt vad det var för en kul korsning och när hundens ägare tjurat färdigt blev Matte upplyst om att här var det minsann fråga om en renrasig hund, en Landseer. Matte gick skamset hem och Googlade och bestämde sig för att just en sån skulle hon ha. För det vet ju alla att hund ska man välja efter hur söta de är, ingenting annat.

Landseeruppfödare växer ju inte på träd men Uppfödar-Pernilla fanns inom räckhåll och ett besök planerades snabbt in. Husse höll på att vända i Uppfödar-Pernillas dörr när fem Landseers kom lufsande mot honom men föll till föga för Mattes bönande blick. En av hundarna var  en väldigt trind och rultig dam som skulle valpa när som helst men alla valparna var tingade. När valparna fötts svämmade Uppfödar-Pernillas blogg över av sockersöta valpkort. Matte mailade till Uppfödar-Pernilla och berättade suktande att hon blivit störtförälskad i en av valptjejerna. Men den lilla tjejen ifråga var ju tingad och skulle till Israel av alla ställen. Så så var det med det.

Det var jag som var den lilla sötnosen. Och helt plötsligt blev jag dumpad av israelerna. Bara sådär. Efter allt stök med besiktningar, vaccinationer, reseplaneringar och passinförskaffande. Matte tror det var Ödet. Några dagar senare hämtade Matte och Gammelmatte mig. Jag gnydde hela vägen hem, bajsade på tulpanerna, kräktes på hallgolvet och fann mig tillrätta i mitt nya liv som Maja. Jag tror att jag har det bättre här än i Israel. Jag tror inte israelerna är så bra på FOTBOLL nämligen.

Tass tass

Känner Mig Plötsligt...

...gammal. Fast på ett trevligt sätt. Jag ska nämligen bli moster! Min look-a-like halvsyrra är på smällen och vi håller alla tassar för att det blir fina små ulltottar som tittar ut i början av september. Matte blir lite tårögt nostalgisk när hon tänker tillbaka på min valptid. Av någon outgrundlig anledning blir hon tårögd av helt andra orsaker när hon tänker på min unghundstid... Som väl dessutom inte riktigt är över ännu...

Känner mig också lite varm i pälsen. 30 grader och strålande solsken är lite väl häftigt. Jag kontrar med att hetsäta iskall vattenmelon och fälla päls till den milda grad att Matte befarar att hon egentligen har köpt världens största kinesiska nakenhund. Med världens längsta tunga. Jag kämpar tappert på med mitt FOTBOLLsspelande i värmen men tar emellanåt, till Mattes och Husses stora förvåning, en frivillig, ca 50 flämtningar lång, halvtidsvila. Annars är det mest chillande på det svala stengolvet som känns relevant. Allra bäst är dock kvällsmyset med Matte och Husse på yttertrappan där jag kärleksfullt kan täcka dem med dräggel och snylta isbitar ur deras drinkar. Alkoholfria isbitar givetvis, jag har ju inte fyllt myndig ännu. Har inte riktigt förlikat mig med isbitskonceptet ännu, de halkar liksom ur käften när jag försöker tugga på dem och far iväg som en projektil nerför trappan. Dumt. Det tycker Matte också när hon sitter rakt i skottlinjen.

Tass tass

En Blöt Hund...

...gör ju ingen glad. Speciellt inte om den blöta hunden är jag. Även om det bär mig emot så måste jag nämligen erkänna att jag har en enda pytteliten karaktärsbrist: jag gillar inte vatten. Och det är ju lite patetiskt och genant när man är en s.k. vattenhund med simhud mellan tårna. Undantag skulle väl möjligtvis kunna göras för vattenpolo eftersom det involverar BOLLAR men annars travar jag nogsamt runt alla vattenpölar och kinkar med promenaderna om det regnar. Den fina plaskpoolen som Matte köpt åt mig betraktar jag som en enorm vattenskål till för att dricka ur men inget annat. Att bli badad och tvättad innebär därför total misär värre än allt annat elände på jorden sammantaget och det tar en lång stund innan jag förlåtit Matte för hennes kränkande behandling av mig. Ja, eller typ tills hon gett mig en Scooby-snack. Man ska ju inte vara sån.

Ibland tycker jag dock bättre om Matte. Som t.ex. häromdagen när hon upptäckte att det finns beachvolleybollplaner med strandsand bakom parken. Ren och skär lycka! Varenda sandkorn har blivit grundligt uppgrävt, undersökt, nosat, fnyst, hoppat, stampat och rullat på. En klar förbättring jämfört med grushögen i Botan som jag tidigare fått hålla till i.

Tass tass

Såhär i OS-tider...

... firar mitt sportintresse nya triumfer. FOTBOLL står som vanligt högst på listan men Husses tiokronors-frisbee från den lokala bensinkrängaren har lite otippat visat sig vara ett riktigt fynd. Det skramlar läskigt i tänderna när jag fångar den men det är nog Mattes fel för hon har lite svårt med kasttekniken, eller som hon själv säger: "frisbeen är lite obalanserad". Jaja, whatever makes her happy... Dock kan det konstateras att trots sitt budgetpris så är frisbeen mycket motståndskraftig mot min tugglada käft. Annat är det med bollarna, det tar bara ett välplacerat bett sen går luften bokstavligen ur dem. Men jag har en diger samling och är suverän på att hitta bortglömda bollar i buskagen så återväxten är god.

Till skillnad från de flesta svenska OS-deltagarna så är jag i toppform. Bildbevis finnes eftersom Mattes duktiga Fotokompis var och hälsade på häromdagen. Titta och njut... 

 
Om något patetiskt svenskt  s.k. "bollspelande" OS-lag känner behov av förnyelse så kan eventuella värvningsanbud skickas till min agent (Matte). Men jag är dyr, mycket dyr! Och jag har många olater. Är rent av lite divig. Och bortskämd... jag kräver mycket magkli och massor av vattenmelon. Kall vattenmelon. Utan kärnor för de är så jobbiga att spotta ut och jag har viktigare saker för mig. Som att spela FOTBOLL till exempel.

Tass tass

Fett Ös med Lång Tunga...

...eller medvetslös (men trots det lite pryd)?

Har inte tid...flämt...för något annat än...flämt...FOTBOLL! Byggnadsställningarna är borta så nu är trädgården min min min bara min igen! Emellanåt får jag, tyvärr, schemalägga lite fokuserad och intensiv vila för att orka spela mer FOTBOLL. Matte tycker allt att jag är lite besatt men passar på att smyga in lite lydnadsträning mitt i allt bollkaos. Jag nedlåter mig numera till att låta Matte och Husse få låna mina bollar emellanåt. Men bara om de ber snällt. Och ger mig lite godis i utbyte. Och de får alltid de sämsta och mest kladdiga bollarna.

Mattes hundägarkurs är nästan slut och hon är nästan jättenöjd med mig. Allt utom inkallning fungerar. Något jävelskap måste jag ju ändå få ställa till med för att livet ska vara kul. Jag sitter som fastspikad i marken på stanna-kommando. Jättebra! Men ingen inkallning i världen kan få mig att lyfta på rumpan. Inte ens ett löfte om smaskigt Scooby-snack berör mig. Men, som tränaren säger, det är ju trots allt ett "bra" fel. Men det visste jag ju redan. Att jag är bra alltså!

Har inte tid...

Tass tass

Kärt Barn....

...har ju som bekant många namn. Jag är ett mycket kärt barn och får stå ut med en massa epitet. Vissa är smickrande medan andra bara återspeglar Mattes oförmåga att läsa mina (bak)tankar:

Mys-Maja

Marodör-Maja

Mental-Maja

Matvraks-Maja

Mums-Maja

Mens-Maja

Madame Mim

Märks det att Matte är av det alliterativa slaget? Husse är mer basic, när han och jag inte är på samma bana så kallas jag för Ålarens. Ålarens går att äta (precis som allt annat) och är därför inget skällsord i min värld, men jag låter Husse leva vidare i sin illusion. Men oavsett vad jag blir kallad vet jag att de tycker om mig. Ibland jättemycket, ibland lite mindre än jättemycket men alltid mer än bara mycket! Det känns bra, nästan lika bra som att bli kliad på magen.

Tass tass

Snyggast i Stan...

... det är jag det! Mattes duktiga Fotokompis hälsade på igår och trots att jag försökte golva henne redan vid hälsningsceremonin var hon storsint nog att föreviga min gudomliga uppenbarelse. Jag är så snygg att jag nästan börjar gråta!

Kurs i måndags. Det var blött. Rejält blött. Rent av dyngsurt. Och blåsigt. Inte så motiverande och jag visade väl mig inte från min bästa sida. Framför allt inte när det gällde inkallningen. Varför klafsa fram genom leran när man helt enkelt kan sitta kvar och snusa på vad vinden bär med sig för intressanta dofter? Matte hårdkör nu inkallning och jag har rest min protestflagga. Mitt hemliga vapen: rusa fram på inkallningen, göra ett jättehopp som avslutning och landa på Matte. Sen passar jag på att nafsa och skälla lite. Och hoppa lite till. Och svepa till Matte i ansiktet med tassen. Matte är lite missnöjd. Och skitig. Och utstirrad. Men envis. Vi får väl se vem som vinner kampen...

Ryktet går att byggnadsställningarna ryker nästa vecka. Då får jag tillbaka min trädgård. Och mina fotbollar. Jag längtar...

Tass tass...

Jag är...

... i betydligt bättre skick än Botans midsommarstång som såg ganska deprimerad ut redan på midsommaraftons morgon. Annars är Botan ett favvotillhåll som besöks minst en gång om dagen. Mycket att snusa på för mig och mycket blommor för Matte. Och sen chillar vi vid dammen. Matte drömmer om sin framtida gammaldags-trädgård men jag tror att hon glömt att ta med mitt fotbollsspelande och mina glädjeutbrott i beräkningen. Gräsmatta hela vägen är mitt tips för att hålla frustrationen på rimlig nivå. Och några jordgubbsplantor som jag kan plundra. Och en bod för alla mina hundratals bollar.

Är lite missnöjd för jag har fått något dumt i ena örat. Försöker skaka ut det men lyckas mest täcka allt och alla med dräggel. Matte hotar med öronrens så jag håller mig undan tills faran är över. Jag tycker det är väldigt skönt när Matte pillar mig i öronen men nedhälld öronrens är ingen höjdare. Men just nu är vädergudarna på min sida. Öronrens används med fördel utomhus och där ösregnar det. Perfekt. Jag stannar inne och tuggar tuggben istället.

Trevlig midsommar!

Tass tass

Glömde juuuu...

... att GRATTA Mattes Promenadkompis som under smärre kalabalik tryckte ut en mega-bebis i fredags. Hoppas Promenadkompisen (numera med bebis-bihang) snart är tillbaka i promenadskorna och distraherar Matte så att jag åter kan spana efter mumsig hästskit i lugn och ro.

Tass tass

Trött Madam...

...det är jag det. Kurs igår. Gjorde grandiost stökig entree där jag gjorde ett målmedvetet försök att välta både Husse, bil och annan kursdeltagare. Samtidigt. Mattes onda axel har gjort henne till ett MONSTER och efter att ha fått hennes onda öga kastat på mig efter entree-kaoset fann jag det lämpligt att vara snäll som ett lamm på träningen. Fick mycket beröm av tränaren men hörde ryktesvägen av miniatyrkurskompis som utgjorde demo-objekt under teorin att Matte frågat hur hon ska hantera min entusiasm vid möten med folk och fä. Tränaren lovade tydligen att ta itu med detta och jag betraktar detta som lite olycksbådande ur hoppsynvinkel sett.

Sen sov jag som ett barn medan Matte & Husse gick på Garden party hos trevliga grannarna som jag brukar försöka lägga ner lite extra hopp-energi på. De är så snälla och har ju t.o.m. varit så tillmötesgående att de skaffat katt som jag kan roa mig med. Tänk vad alla är omtänksamma mot mig!

Stillsam kvällsprommis med Matte & Husse med mini-träningspass. Matte tränade inkallning m.h.a. spårlina och det satt klockrent ända tills Matte & Husse tyckte att jag skulle lyda Husses inkallningar också. Jag menar, någonstans får man väl ändå dra en gräns för hur mycket man kan kräva av mig en solig söndagskväll!

Sov sen i 12 timmar...

Chockskadade Matte idag på morgonprommisen genom att lyda tillsägelse om att ignorera alla andra hundar. Är själv inte helt på det klara med varför jag lydde men Ior-Matte misstänker trötthet snarare än genombrott i lydnadsträningen.

Sov sen i sex timmar...och sover fortfarande...

Tass tass

En Kass Matte...

...ja, det är inte mycket bevänt med Matte just nu. Hon ligger mest i soffan, knaprar piller och kvider. Tydligen gör det väldigt ont att paja sin axel. Dåliga saker är ju aldrig mitt fel och jag är helt oskyldig till smärtan.  Den är helt och hållet IKEAs fel. Det var dumt av IKEA att rea precis de blytunga åbäkiga paketen som Matte ville ha många av. Och som hon sen envisades med att bära. Allihopa.

Just nu är jag hänvisad till promenader med Husse eller Gammel-Husse-och-Matte. Bara tanken på att fånga upp ett av mina entusiastiska ryck i kopplet gör nämligen Matte lite vackert blek om nosen. Alltså är frihetens timma slagen. I natt lekte Gammel-Matte och jag den skojiga leken "vad-kan-det-vara-som-prasslar- i-busken?". Gammel-Matte gick in för leken med liv och lust och lät sig villigt fällas på gräsmattan och bli släpad på magen några meter innan Tråk-Matte satte stopp för underhållningen. Matte påpekade strängt för mig att Gammel-Matte bara väger marginellt mer än mig och att hon kanske inte är så förtjust i att bli kringsläpad på en gräsmatta mitt i natten men jag utbytte hemliga samförståndsblickar med Gammel-Matte och tillsammans tyckte vi att Matte var en duktig glädjedödare.

Vi missade kursen i måndags. Det var synd för nu har jag kommit på att det retar gallfeber på Matte att jag är såååå hiiiimla duktig på kursen och läraren tror att Matte fantiserat ihop alla mina "problem". Jag anser ju naturligtvis att jag inte har några problem, möjligtvis lite mycket ungdomlig entusiasm emellanåt. Men jag tycker att man ska ta chansen och skutta så länge man kan, helt plötsligt ligger man ju där med taskiga leder och då är det för sent att skutta.

Tass tass

En Chillad Lördag...

...mestadels spenderad i Bia-bädden med benen i vädret och sporadiskt magkliande. Fast lite fotbollsspelande med Husse smög jag in på eftermiddagen. Fotbollsspelande lyder inte under time-out reglerna. När det gäller fotboll är det nämligen scout-parollen som gäller: ALLTID REDO. Nämner någon BOLL så är jag ute ur huset innan dörren hunnit öppnas och rundar husknuten på två tassar med stackars Husse hängande efter som en vante i kopplet. Det är ju bara så sjuuuuukt roligt med fotbollar. Längtar till byggkillarna är klara så att Matte kan rensa gräsmattan från spikar så att jag kan dribbla runt i hela trädgården igen. För det är jag väldigt duktig på, att dribbla. Dribblar bort mig själv ibland, och då är man väldigt bra, typ som Zlatan. Fast jag gillar byggkillarna, för de gillar mig. Jag gillar alla, för alla gillar mig. Förutom cykelkärringen. Men hon gillar ingen och ingen gillar henne.

Har testat melon för första gången i mitt liv. Melon hamnar nästan lika högt som äpple på dräggelometern. Helt OK alltså, utom för Matte som får torka golv och mina mungipor efteråt.

Tass tass

Trötta Tassar...

...igen. Gårdagen innehöll lång-prommis med Mattes promenad-kompis. Uppåt en tre timmar av snusande, rusande, blängande på andra fyrbenta och grävande efter mullvadar. Och fästinginsamling. Jag var väl inte något under av lydnad precis, men liiiiite bättre än förra gången. Matte och jag är extremt imponerade av promenad-kompisens ork, en knapp vecka kvar tills beräknad förlossning och hon promenerar glatt och raskt i timmar. Strongt!

Två korta pass av träning igår som Matte var supernöjd med (=mycket godis till mig). Igår kunde jag för att jag ville.

Har begärt time-out tillsvidare, vill ha allt framburet till Bia-bädden på silverfat så att jag slipper resa på mig. Kan möjligtvis göra undantag för tuggbensavhämtning.

Tass tass

Mitt Riktiga Jag...

...är tillbaka efter löpet. Slut på husfriden tycker matte, skönt att eländet är över tycker jag. Kombinationen löp-slöhet och "hund-med-mycket-motor-i" är inte så lätt att få ihop för min stackars hundhjärna. Viljan finns men orken saknas. Men efter två veckors snällt travande bredvid matte så såg jag ljuset i tunneln idag. Vi gick nämligen förbi det där stället vid motorvägen där man bara måste göra de där tjurrusningscirklarna som är min signatur. Plötsligt så var viljan och orken på talande tass igen. Runt runt runt tills jag blev alldeles yr av lycka. Funderade på att hoppa på Matte för att få henne lycklig också men hennes bistra min fick mig att hejda mig mitt i språnget. Stod sen snällt stilla medan Matte muttrande plockade fästingar ur pälsen på mig.

Hälsade sen på Gammelhusse-och-matte som varit på rymmen en vecka och jag skötte mig exemplariskt. Nästan. För då får man godis. Men sen kunde jag inte hålla mig längre. På tillbakavägen mötte jag en hund som jag kände att jag bara måste hälsa på. Kontakt inleddes med hjälp av ett megahopp och ett avgrundsvrål. Synd bara att hans matte stod i vägen. Matte skämdes och härsknade till. Så när vi sen några steg senare träffade en bekant så försökte jag muntra upp Matte med lite kärleksfulla hopp och nafs. Först mot bekantingen och sen mot Matte. Inte så lyckat. Inte alls lyckat för att vara mer specifik. Resultat: Straffexercis på fotbollsplanen som jag naturligtvis genomförde med högsta betyg. Jag kan bara jag vill. Men jag vill inte alltid.  Och det är jag som bestämmer.

Matte tycker att jag har lite väl burdusa hälsningsritualer mot både folk och fä och det är därför vi går på kurs nu. Åtta veckors tukt och förmaning. Vi har ju gjort ett försök innan med tveksamt resultat. Jag får nog skylla på ungdomligt oförstånd och Matte skyller på "omständigheterna". Fast Matte tycker allt det är lite kul att hon blev stämplad som "för snäll", något som aldrig hänt tidigare och som aldrig lär hända igen. Fråga mig... Både Matte och jag tycker att det känns bättre denna gången så jag överväger att vara direkt lysande vid åtminstone ett av kurstillfällena. Bara för att visa att jag kan. Om jag vill.

Tass tass

Tassar in igen...

...på trötta tassar.

Det är mycket i mitt liv just nu: löp, kursstart, nyinflyttad katt i grannskapet som måste sättas på plats och strålande väder som får Matte att vilja gå lång-prommisar. Själv vill jag mest chilla. Gärna med ett tuggben i käften. Jobbar på att övertyga Matte om att yttertrappan är det bästa stället man kan vara på.

Fick i alla fall lite sovmorgon i morse, var helt utslagen efter gratisbesöket hos veterinären och kursstarten i går. Jag tycker det är så himla kul att gå till veterinären. Jag tycker i och för sig att det mesta är så himla kul men hos veterinären kan man yra runt i behandlingsrummet så att alla metallprylar far i golvet och ställer till med ett våldsamt oljud. Matte skäms men alla sköterskorna älskar mig. Veterinären tyckte att jag såg fin ut i käften och så fick man hela TRE Dentastixs med sig hem. WOW! Det tar mig ganska exakt 20 sekunder att slakta en Dentastix . Jag sväljer bitarna hela så Matte betvivlar att tuggpinnarna har någon större tandstensavskräckande effekt på mig. Men de är goda!

Tass tass

Ett Första Tassavtryck...

Ska jag tassa in försiktigt och försynt eller ska jag göra som jag brukar-  rusa in med nosen i vädret och yvig svansföring?
Får fundera en stund...

Tass tass