...ja, det är inte mycket bevänt med Matte just nu. Hon ligger mest i soffan, knaprar piller och kvider. Tydligen gör det väldigt ont att paja sin axel. Dåliga saker är ju aldrig mitt fel och jag är helt oskyldig till smärtan. Den är helt och hållet IKEAs fel. Det var dumt av IKEA att rea precis de blytunga åbäkiga paketen som Matte ville ha många av. Och som hon sen envisades med att bära. Allihopa.
Just nu är jag hänvisad till promenader med Husse eller Gammel-Husse-och-Matte. Bara tanken på att fånga upp ett av mina entusiastiska ryck i kopplet gör nämligen Matte lite vackert blek om nosen. Alltså är frihetens timma slagen. I natt lekte Gammel-Matte och jag den skojiga leken "vad-kan-det-vara-som-prasslar- i-busken?". Gammel-Matte gick in för leken med liv och lust och lät sig villigt fällas på gräsmattan och bli släpad på magen några meter innan Tråk-Matte satte stopp för underhållningen. Matte påpekade strängt för mig att Gammel-Matte bara väger marginellt mer än mig och att hon kanske inte är så förtjust i att bli kringsläpad på en gräsmatta mitt i natten men jag utbytte hemliga samförståndsblickar med Gammel-Matte och tillsammans tyckte vi att Matte var en duktig glädjedödare.
Vi missade kursen i måndags. Det var synd för nu har jag kommit på att det retar gallfeber på Matte att jag är såååå hiiiimla duktig på kursen och läraren tror att Matte fantiserat ihop alla mina "problem". Jag anser ju naturligtvis att jag inte har några problem, möjligtvis lite mycket ungdomlig entusiasm emellanåt. Men jag tycker att man ska ta chansen och skutta så länge man kan, helt plötsligt ligger man ju där med taskiga leder och då är det för sent att skutta.
Tass tass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar