Mitt Riktiga Jag...

...är tillbaka efter löpet. Slut på husfriden tycker matte, skönt att eländet är över tycker jag. Kombinationen löp-slöhet och "hund-med-mycket-motor-i" är inte så lätt att få ihop för min stackars hundhjärna. Viljan finns men orken saknas. Men efter två veckors snällt travande bredvid matte så såg jag ljuset i tunneln idag. Vi gick nämligen förbi det där stället vid motorvägen där man bara måste göra de där tjurrusningscirklarna som är min signatur. Plötsligt så var viljan och orken på talande tass igen. Runt runt runt tills jag blev alldeles yr av lycka. Funderade på att hoppa på Matte för att få henne lycklig också men hennes bistra min fick mig att hejda mig mitt i språnget. Stod sen snällt stilla medan Matte muttrande plockade fästingar ur pälsen på mig.

Hälsade sen på Gammelhusse-och-matte som varit på rymmen en vecka och jag skötte mig exemplariskt. Nästan. För då får man godis. Men sen kunde jag inte hålla mig längre. På tillbakavägen mötte jag en hund som jag kände att jag bara måste hälsa på. Kontakt inleddes med hjälp av ett megahopp och ett avgrundsvrål. Synd bara att hans matte stod i vägen. Matte skämdes och härsknade till. Så när vi sen några steg senare träffade en bekant så försökte jag muntra upp Matte med lite kärleksfulla hopp och nafs. Först mot bekantingen och sen mot Matte. Inte så lyckat. Inte alls lyckat för att vara mer specifik. Resultat: Straffexercis på fotbollsplanen som jag naturligtvis genomförde med högsta betyg. Jag kan bara jag vill. Men jag vill inte alltid.  Och det är jag som bestämmer.

Matte tycker att jag har lite väl burdusa hälsningsritualer mot både folk och fä och det är därför vi går på kurs nu. Åtta veckors tukt och förmaning. Vi har ju gjort ett försök innan med tveksamt resultat. Jag får nog skylla på ungdomligt oförstånd och Matte skyller på "omständigheterna". Fast Matte tycker allt det är lite kul att hon blev stämplad som "för snäll", något som aldrig hänt tidigare och som aldrig lär hända igen. Fråga mig... Både Matte och jag tycker att det känns bättre denna gången så jag överväger att vara direkt lysande vid åtminstone ett av kurstillfällena. Bara för att visa att jag kan. Om jag vill.

Tass tass