Om Varför Det...

...blev Matte & jag.

Matte hade fixat två av de tre V:na: Villa och Volvo. Vovve saknades och Mattes mörkräddhet gjorde vovve-behovet akut. Så det skulle införskaffas svart labbe. Men när Matte gick till skolan en dag så såg hon en hund med väldigt trevlig svansföring. Matte frågade glatt vad det var för en kul korsning och när hundens ägare tjurat färdigt blev Matte upplyst om att här var det minsann fråga om en renrasig hund, en Landseer. Matte gick skamset hem och Googlade och bestämde sig för att just en sån skulle hon ha. För det vet ju alla att hund ska man välja efter hur söta de är, ingenting annat.

Landseeruppfödare växer ju inte på träd men Uppfödar-Pernilla fanns inom räckhåll och ett besök planerades snabbt in. Husse höll på att vända i Uppfödar-Pernillas dörr när fem Landseers kom lufsande mot honom men föll till föga för Mattes bönande blick. En av hundarna var  en väldigt trind och rultig dam som skulle valpa när som helst men alla valparna var tingade. När valparna fötts svämmade Uppfödar-Pernillas blogg över av sockersöta valpkort. Matte mailade till Uppfödar-Pernilla och berättade suktande att hon blivit störtförälskad i en av valptjejerna. Men den lilla tjejen ifråga var ju tingad och skulle till Israel av alla ställen. Så så var det med det.

Det var jag som var den lilla sötnosen. Och helt plötsligt blev jag dumpad av israelerna. Bara sådär. Efter allt stök med besiktningar, vaccinationer, reseplaneringar och passinförskaffande. Matte tror det var Ödet. Några dagar senare hämtade Matte och Gammelmatte mig. Jag gnydde hela vägen hem, bajsade på tulpanerna, kräktes på hallgolvet och fann mig tillrätta i mitt nya liv som Maja. Jag tror att jag har det bättre här än i Israel. Jag tror inte israelerna är så bra på FOTBOLL nämligen.

Tass tass

Känner Mig Plötsligt...

...gammal. Fast på ett trevligt sätt. Jag ska nämligen bli moster! Min look-a-like halvsyrra är på smällen och vi håller alla tassar för att det blir fina små ulltottar som tittar ut i början av september. Matte blir lite tårögt nostalgisk när hon tänker tillbaka på min valptid. Av någon outgrundlig anledning blir hon tårögd av helt andra orsaker när hon tänker på min unghundstid... Som väl dessutom inte riktigt är över ännu...

Känner mig också lite varm i pälsen. 30 grader och strålande solsken är lite väl häftigt. Jag kontrar med att hetsäta iskall vattenmelon och fälla päls till den milda grad att Matte befarar att hon egentligen har köpt världens största kinesiska nakenhund. Med världens längsta tunga. Jag kämpar tappert på med mitt FOTBOLLsspelande i värmen men tar emellanåt, till Mattes och Husses stora förvåning, en frivillig, ca 50 flämtningar lång, halvtidsvila. Annars är det mest chillande på det svala stengolvet som känns relevant. Allra bäst är dock kvällsmyset med Matte och Husse på yttertrappan där jag kärleksfullt kan täcka dem med dräggel och snylta isbitar ur deras drinkar. Alkoholfria isbitar givetvis, jag har ju inte fyllt myndig ännu. Har inte riktigt förlikat mig med isbitskonceptet ännu, de halkar liksom ur käften när jag försöker tugga på dem och far iväg som en projektil nerför trappan. Dumt. Det tycker Matte också när hon sitter rakt i skottlinjen.

Tass tass

En Blöt Hund...

...gör ju ingen glad. Speciellt inte om den blöta hunden är jag. Även om det bär mig emot så måste jag nämligen erkänna att jag har en enda pytteliten karaktärsbrist: jag gillar inte vatten. Och det är ju lite patetiskt och genant när man är en s.k. vattenhund med simhud mellan tårna. Undantag skulle väl möjligtvis kunna göras för vattenpolo eftersom det involverar BOLLAR men annars travar jag nogsamt runt alla vattenpölar och kinkar med promenaderna om det regnar. Den fina plaskpoolen som Matte köpt åt mig betraktar jag som en enorm vattenskål till för att dricka ur men inget annat. Att bli badad och tvättad innebär därför total misär värre än allt annat elände på jorden sammantaget och det tar en lång stund innan jag förlåtit Matte för hennes kränkande behandling av mig. Ja, eller typ tills hon gett mig en Scooby-snack. Man ska ju inte vara sån.

Ibland tycker jag dock bättre om Matte. Som t.ex. häromdagen när hon upptäckte att det finns beachvolleybollplaner med strandsand bakom parken. Ren och skär lycka! Varenda sandkorn har blivit grundligt uppgrävt, undersökt, nosat, fnyst, hoppat, stampat och rullat på. En klar förbättring jämfört med grushögen i Botan som jag tidigare fått hålla till i.

Tass tass

Såhär i OS-tider...

... firar mitt sportintresse nya triumfer. FOTBOLL står som vanligt högst på listan men Husses tiokronors-frisbee från den lokala bensinkrängaren har lite otippat visat sig vara ett riktigt fynd. Det skramlar läskigt i tänderna när jag fångar den men det är nog Mattes fel för hon har lite svårt med kasttekniken, eller som hon själv säger: "frisbeen är lite obalanserad". Jaja, whatever makes her happy... Dock kan det konstateras att trots sitt budgetpris så är frisbeen mycket motståndskraftig mot min tugglada käft. Annat är det med bollarna, det tar bara ett välplacerat bett sen går luften bokstavligen ur dem. Men jag har en diger samling och är suverän på att hitta bortglömda bollar i buskagen så återväxten är god.

Till skillnad från de flesta svenska OS-deltagarna så är jag i toppform. Bildbevis finnes eftersom Mattes duktiga Fotokompis var och hälsade på häromdagen. Titta och njut... 

 
Om något patetiskt svenskt  s.k. "bollspelande" OS-lag känner behov av förnyelse så kan eventuella värvningsanbud skickas till min agent (Matte). Men jag är dyr, mycket dyr! Och jag har många olater. Är rent av lite divig. Och bortskämd... jag kräver mycket magkli och massor av vattenmelon. Kall vattenmelon. Utan kärnor för de är så jobbiga att spotta ut och jag har viktigare saker för mig. Som att spela FOTBOLL till exempel.

Tass tass