...det är jag det. Kurs igår. Gjorde grandiost stökig entree där jag gjorde ett målmedvetet försök att välta både Husse, bil och annan kursdeltagare. Samtidigt. Mattes onda axel har gjort henne till ett MONSTER och efter att ha fått hennes onda öga kastat på mig efter entree-kaoset fann jag det lämpligt att vara snäll som ett lamm på träningen. Fick mycket beröm av tränaren men hörde ryktesvägen av miniatyrkurskompis som utgjorde demo-objekt under teorin att Matte frågat hur hon ska hantera min entusiasm vid möten med folk och fä. Tränaren lovade tydligen att ta itu med detta och jag betraktar detta som lite olycksbådande ur hoppsynvinkel sett.
Sen sov jag som ett barn medan Matte & Husse gick på Garden party hos trevliga grannarna som jag brukar försöka lägga ner lite extra hopp-energi på. De är så snälla och har ju t.o.m. varit så tillmötesgående att de skaffat katt som jag kan roa mig med. Tänk vad alla är omtänksamma mot mig!
Stillsam kvällsprommis med Matte & Husse med mini-träningspass. Matte tränade inkallning m.h.a. spårlina och det satt klockrent ända tills Matte & Husse tyckte att jag skulle lyda Husses inkallningar också. Jag menar, någonstans får man väl ändå dra en gräns för hur mycket man kan kräva av mig en solig söndagskväll!
Sov sen i 12 timmar...
Chockskadade Matte idag på morgonprommisen genom att lyda tillsägelse om att ignorera alla andra hundar. Är själv inte helt på det klara med varför jag lydde men Ior-Matte misstänker trötthet snarare än genombrott i lydnadsträningen.
Sov sen i sex timmar...och sover fortfarande...
Tass tass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar