Stunder av Stillhet...

...ögonblick av ro ibland. Matte och jag har börjat hitta fler och fler av de här stunderna och ögonblicken. Stunder av lycka. Ögonblick av frid. Att bara sitta tysta. Nära. Och veta att man har varandra. Var och en i sina egna tankar. Men ändå tillsammans.

Två år har gått nu. Två år med Matte & Husse. Två evighetslånga år som bara rusat förbi. Två år av stor varm glädje och bottenlös uppgivenhet. Med fantastiska bollar och mysigt magkli. Med morrande DAMP-anfall i hällande novemberregn och frustrerad Matte med sönderrivna kläder. Med njutningsfullt nosgos och smaskiga tuggben. Med klippkort hos veterinären och uppskuren mage. Med brutalchill på yttertrappan och leverpastejorgier. Med tårar. Med Kärlek. Tror jag stannar hos Matte & Husse några år till.



Tass tass

Det är Puckat med Puck...

... när det finns BOLLAR. Ishockey-VM. Vuxna svettdrypande suspensoarbeklädda karlar som drattar på ändan med samma frekvens som en gå-tränande ettåring. Och som sitter på skämsbänken för att de mulat till varandra så att Colgate-leendena gått i småflisor. Orsak: en gummiklump som är marginellt större än en snusdosa. Och ungefär lika upphetsande.

Varje kväll vill Husse kolla match. Matte byter snällt kanal. Sen somnar Husse. Och snarkar. Sen somnar jag. Och snarkar. Matte, som tycker att ishockey har samma underhållningsvärde som facitdelen av kursboken i statistisk analys, håller snällt koll på matchen så att hon kan avrapportera när Husse vaknar 2 minuter efter slutsignal och förvirrat undrar vilka som spelade. Och vilken dag det är. Mattes standardsvar på alla frågor är alltid att Sverige vann. Precis då passar jag på att begära kvällsmat. En luftlandsatt men glad Husse innebär ofta lite bonus i matskålen. Så lite bra är det med hockey-VM.

Tass tass

Komplimanger i All Ära...

.... men med tiden har totalwunderbara jag blivit lite lätt blasé på alla dyrkande blickar och förtjusta tillrop som fullkomligt haglar över mig så fort jag nedlåter mig till att visa nosen utanför grinden. Numera krävs det därför något extra för att få mina morrhår i darrning. Häromdagen kom just en sådan morrhårskittlare: en bildskön yngling tyckte att jag var "Som en deluxe-variant av en Sankt Bernhardhund". Frågade genast Matte om jag fick ta med beundraren hem. Ville lägga honom i min härligt grusknastriga Bia-bädd och låta honom viska finheter i mitt tuggbenskladdiga öra. Romantikdödar-Matte meddelade dock att hemsläpande av redlös byfåne till Salongen inte stod särskilt högt på prioriteringslistan. Snobb.

Valborgsfestandet är en hel vetenskap i den här akademiska ankdammen till stad. Det firas i tre dagar: Kvalborg, Valborg och Finalborg. På Valborg, som inte heter Valborg utan Siste April, tog jag med mig Matte & Husse till Sveriges största spontanfest vilken bestod av 27 000 dyngraka fjortisar och bonnläppar som helhjärtat ägnade sig åt att skrämma livet ur mina favoritankor. Ville se om Mattes miljöträning gett utdelning. Och det hade den, hon gick lugnt och fint utan att dra i kopplet eller skälla på folk. Själv skred jag stolt genom folkmängden som Moses genom det delade havet. Kom sen på att i människoår räknat så är jag typ också fjortis. Och då tog jag seden dit jag kom och spydde lite random på trottoaren. För det hör till när man är fjortis och firar Valborg!

Tass tass