...rätt. Suck. Hon är odrägligt über-mallig nu. Kommer nog inte att landa tillbaks på jorden förrän typ nästa år, såvida jag inte hjälper till lite grand förstås. Och det gör jag så gärna. Jag är rätt bra på att kraschlanda Matte, det räcker med att utstuderat råka "glömma" den grundläggande uppförandekoden så går hon igång så att hårtussarna ryker. Hennes hårtussar alltså, inte mina. Jag har päls. Inte hår.
Up-date: välte en kruka istället på Mattes nystädade golv. Fungerade bra som kraschlandning.
Bulan var alltså ett histiocytom. Läskigt, jag har haft en tumör! En godartad sådan visserligen, men ändå... Jag som är ung och odödlig. Ska nog ta och livskrisa lite nu ett tag framöver, ligga i Salongen och svårmodigt fundera över meningen med livet och om jag gör rätt prioriteringar. Och om Matte & Husse gör rätt prioriteringar. D.v.s om de alltid sätter mitt bästa först. Det finns nog en del som kan förbättras på den fronten. Tror vi får ta en allvarlig diskussion om saken. Gammelmatte har däremot insett vad som gäller. Hon har gjort special-pannbiffar till mig. Utan lök och salt. Henne tycker vi om.
Besöket på Djursjukhuset var lika livat som vanligt. Kan väl lite generat erkänna att jag pep till ett par gånger när de tog stygnen, lite oroande att få en sax med läskigt klippljud uppkörd några millimeter från ögat. Men jag är väldigt stolt över mitt numera bevisat goda läkekött och väldigt missnöjd över ytterligare några veckors fotbollsförbud. Snart har jag glömt hur man gör när man dribblar! Och vem ska då motionera Matte till våren?
Tass tass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar