Kritvitt, Kolsvart & Lite Grågrönt...

... är mina nyanser just nu. Häromdagen tyckte Matte att jag luktade mer skunk än smultron efter löpet så jag åkte plums i badbaljan. Hann inte få med mig mina badankor men skötte mig exemplariskt (jag kan om jag vill) och efter torkning var jag vit som snö, svart som synden och len som en barnrumpa. Rent ut sagt söt som socker!

Men i förrgår luktade jag skunk igen och vissa väl valda delar av mig hade antagit en snygg men något kladdig antikgrågrön nyans. Dags således för en tur till ett av mina favvistillhåll: veterinären. Under glada svansviftningar och hejdundrande tjo och tjim körde vi hela programmet med röntgen, ultraljud (inklusive en synnerligen omfattande men något felplacerad Brazilian), blodprov och vägning. Jag la stort fokus på vägningen. Jag har nämligen länge närt misstankar om att Matte är lite småsnål med mat-&-godis-kontot. Och mycket riktigt, jag ska ha mer av allt! Bingo! Annars var det inte så mycket bingo precis. Trolig livmoderinflammation. Suck. Ska knapra piller över helgen så får vi se om det blir till att lägga sig under kniven eller inte. Piller är alltid bra, de förpackas i en rejäl klutt med leverpastej och glider så fint ner i Majas lilla hungriga mage. Operation är däremot mindre bra. Påföljderna är deprimerande: överläskig halskrage samt flera veckors fotbollsförbud. Men om jag ser tillräckligt deppig ut kanske Matte kan kompensera med lite gott-gotti-gott-gott? Eller rent av mycket gott-gotti-gott-gott? Jag har väldigt stora vackra bedjande ögon som kan se väldigt ledsna ut om det inte vankas något gott...

Tass tass

Leende Guldbruna Ögon...

...med lite lite bus i! Resten av mig är det väldigt mycket bus i. Just nu ser jag ut som en stor lerklump efter idogt trädgårdsarbete i hällregn. Jag har hjälpt Matte att kratta löv, hon har dragit ihop löven till fina högar och jag har spridit ut dem igen. Matte är väldigt tacksam för min hjälp fast hon har lite svårt att visa det. Efteråt mös vi läääänge i hallen tillsammans med en massa handdukar och levergodis. Det tar tid att torka 55 kg skitig, blöt, trött men nöjd Maja. Matte funderar på om jag får plats i torktumlaren. Själv tror jag att jag skulle bli lite åksjuk. Man kanske kan hänga upp mig på torkställningen istället? Finns det så stora tvättklämmor? Och vem torkar av Matte?

Tass tass

18 Sekunder eller 14 Gånger...

... här ryker rekorden till höger och vänster. 

18 sekunder är den tid det numera tar för mig att dammsuga i mig en skål torrfoder, inklusive avslutande noggrann skålslickning. Matte minns den s.k. ljuva valptiden när det krävdes omständliga förhandlingar för att jag överhuvudtaget skulle nedlåta mig till att nosa på matkulorna. Men sen tänkte Matte till och kom på lösningen på alla världsproblemen: Leverpastej! Jag gör absolut-vad-som-helst för en klick leverpastej, t.o.m. kommer på inkallning om det kniper. Numera när jag blivit äldre och visare så glufsar jag glatt i mig nästan allt som erbjuds i matväg, både hemmavid och ute på stan. Undantagen är upphittad pizzasallad och ratade kebabtallrikspfefferonisar. Man blir alldeles konstig i nosen när man sniffar på pfefferonisar.

14 gånger är rekordet för antalet kisspauser under en promenad. Matte är lite orolig för urinvägsinfektion men när hon ser hur noggrann jag är med utplaceringen av fläckarna så lugnar hon sig med att det nog bara är mitt sätt att meddela hela hanhundsuniversum att jag är REDO!!! NU!!! MEDDETSAMMA!!! OMEDELBUMS!!! Känner mig lite motarbetad av vädrets makter, ihärdigt regnande gör att mina fina visitkort inte riktigt kommer till sin rätt. Dessutom har Matte & Husse inte insett hur viktigt det är att jag är tillgänglig 25 timmar om dygnet, de hävdar att de har annat att göra än att hänga i parken hela tiden. Lite kan de väl offra sig tycker man, sen är det 5 månader till nästa gång...

Tass tass

Matte och Jag har Läst...

...Metro. Där såg vi vinnarbilderna från engelska kennelklubbens fototävling. Vi konstaterade två saker:

1. Jag är snyggare, charmigare, sötare och vackrare än alla vinnarhundarna. Tillsammans!

2. Mattes Duktiga Fotokompis är en bättre fotograf än alla vinnarfotograferna. Tillsammans!

Så vi skickar en glad svansviftning till Mattes Duktiga Fotokompis och tackar för alla fina foton till min bra-iga blogg!

Tass tass

Va?!?!?! Skulle Jag Vara...

...bindgalen?!?!? Skogstokig?!?!?! Eller för att snacka redig skånska: Heltossig?!?!?! Tja, Matte & Husse är tydligen på sånt där epitetshumör igen för nu får jag stå ut med att bli kallad både det ena och det andra. Jag kan väl inte rå för att jag är så hormonstinn att det sprutar löptiksmolekyler ur öronen på mig. Temat för detta löpet är nu bestämt: "Turbocharged hösten 2012". Alltifrån från promenader till inmundigande av torrfoder går i 200 knyck, det är bråttom bråttom bråttom för jag har så mycket att stå i. Det ska sniffas, luktas, nosas, slickas, spåras, rullas och raggas. Och sen ska jag ju hinna med alla vardagsbestyr också: spela FOTBOLL, gräva upp pionerna, tugga på pionerna, tugga på allt annat inklusive Matte, hoppa på Matte, hoppa på alla andra, hoppa rakt upp och ner i allmänhet, vara i vägen, vara på vägen och vara på väg... samtidigt! Snacka om simultankapacitet, jag är i mitt livs form men Matte är lite trött. Fast det beror nog på hennes förkylning och inte på mig. Tror jag i alla fall.

Men annars är allt bra!

Tass tass