Felkalibrerad som Jag är...

...så har jag precis dragit igång projekt Beachbabe 2012! Nyfrillad och super-på-G kände jag mig redo för playan så jag drog till sydligare breddgrader, närmare bestämt till andra sidan landsvägen. Vägen till stranden avverkades på snabba tassar. Men precis i sista sekunden kom jag på att det finns en liten hake med hela den här Beachbabe-grejjen...jag gillar ju inte vatten. Jobbigt. Fast man kan ju sitta på stranden och se oemotståndlig ut utan att blöta ner tassarna. Så det var planen. Som inte fungerade. Inte på något sätt. Fartblindhet inträdde. Jag sladdade in på stranden på två tassar och yrade rakt ner i plurret. Vattnet var vått. Inte bra. Jag vet med bestämdhet att jag inte gillar vått vatten. Men sen kom det som gjorde situationen ännu värre: INSIKTEN. Insikten om att jag hade .......fel....... Om jag skriver .......fel..........med väldigt små bokstäver så kanske den här lilla lapsusen passerar obemärkt. Havet var nämligen precis som en bal på slottet, alldeles alldeles underbart. Så underbart att jag gjorde ett tappert försök att dricka upp det. Matte hävdade att det inte är så bra för saltbalansen att dricka havsvatten. Jag blir lite trött på hennes keminördande ibland men det kan ju hända att hon har rätt så jag fokuserade istället på att överraska henne med ett stärkande gemensamt tångbad. Inte heller detta hade Matte vett att uppskatta så då gav jag upp och hetsåt rutten tång istället. Detta gav mig en andedräkt som tagen från ett svavelosande helvete. Sen slösade jag frikostigt med väldoftande flämtningar i bilen på väg hem men Matte tyckte inte att det hjälpte mot hennes åksjukeillamående. Pjoskis!

Tass tass