... till snödrive-Maja. Idag efter långpromenaden chillade jag lite på garageuppfarten medan Matte roade sig med snöskottning. Jag brukar annars plikttroget hjälpa Matte med skottningen. Hjälpandet utförs enligt samma princip som lövkrattningen: Matte drar ihop snöhögarna och sen sprider jag snällt ut dem igen. Men just idag var jag för trött. Så Matte skyfflade på men när hon klarat av alla svordomar som tydligen måste yttras efter avslutad
skottning för att det ska kännas som ett väl utfört arbete insåg hon
att jag var försvunnen. Puts väck. Matte ropade oroligt på mig men jag låg blickstilla och flinade lite tyst för mig själv. Men sen kom som
vanligt hennes hemliga vapen, Scooby-snacksen, fram och då fick jag ju
visa mig. Man vill ju inte missa något gott. Jag hade visst råkat somna bakom bilen och eftersom detta är Skåneland där snön fyger blev jag omedelbums förvandlad till en snödriva. Så där låg jag i min egendesignade igloo, gömd för omvärlden, och chillade. Igloon hade väldigt hög mysfaktor. Undrar om man kan ta den med sig in? Man kanske kan ha den i frysen? Fast då får jag nog inte plats i den... Frysbox kanske vore en tanke...?
Matte lallar omkring och falsksjunger Lundell med nostalgisk blick. Snön faller och vi med den... Så sant, jag trillar flera gånger varje dag när jag i min iver över att fånga snöflingor glömmer bort att jag inte bytt till vinterdäck ännu. För min del är det lite dinosaurievarning på Lundell så jag lägger min energi på att massakrera snögubbar och att försöka dra omkull Matte för lite snöbrottning istället. Snö är en alldeles underbar uppfinning och jag buffar lite extra på Matte emellanåt som tack för att hon varje vinter lägger ned sådan möda på att fixa fram snö till mig.
Tass tass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar