Besserwisser-Matte hade...

...rätt. Suck. Hon är odrägligt über-mallig nu. Kommer nog inte att landa tillbaks på jorden förrän typ nästa år, såvida jag inte hjälper till lite grand förstås. Och det gör jag så gärna. Jag är rätt bra på att kraschlanda Matte, det räcker med att utstuderat råka "glömma" den grundläggande uppförandekoden så går hon igång så att hårtussarna ryker. Hennes hårtussar alltså, inte mina. Jag har päls. Inte hår.

Up-date: välte en kruka istället på Mattes nystädade golv. Fungerade bra som kraschlandning.

Bulan var alltså ett histiocytom. Läskigt, jag har haft en tumör! En godartad sådan visserligen, men ändå... Jag som är ung och odödlig. Ska nog ta och livskrisa lite nu ett tag framöver, ligga i Salongen och svårmodigt fundera över meningen med livet och om jag gör rätt prioriteringar. Och om Matte & Husse gör rätt prioriteringar. D.v.s om de alltid sätter mitt bästa först. Det finns nog en del som kan förbättras på den fronten. Tror vi får ta en allvarlig diskussion om saken. Gammelmatte har däremot insett vad som gäller. Hon har gjort special-pannbiffar till mig. Utan lök och salt. Henne tycker vi om.

Besöket på Djursjukhuset var lika livat som vanligt. Kan väl lite generat erkänna att jag pep till ett par gånger när de tog stygnen, lite oroande att få en sax med läskigt klippljud uppkörd några millimeter från ögat. Men jag är väldigt stolt över mitt numera bevisat goda läkekött och väldigt missnöjd över ytterligare några veckors fotbollsförbud. Snart har jag glömt hur man gör när man dribblar! Och vem ska då motionera Matte till våren?

Tass tass

Mattes Gamla Regnrock...

...och en halv rulle packtejp gör en inte till något modelejon precis. "Funktionellt" säger Matte, lite pinsamt säger jag. Jag ser ut som en amatörmässigt packad kassler. Två gånger om dagen tvingas jag visa mig ute i denna pajasutstyrsel. Förnedring. Gammelmatte sympatiserar med min prekära situation och stack till mig lite julklappspengar så att jag kan ekipera mig mer ståndsmässigt.

Imorgon ska vi till Djursjukhuset och ta stygnen efter avköning och avbulning. Och få reda på varför bulan blev en bula. Matte är lite nervös men har satsat sina pengar på histiocytom. Får väl se om hon är så duktig som hon tror... Såret efter avbulningen har kliat som sjutton och jag har lyckats mula till det rejält med tassen ett par gånger när dumstruten varit avtagen. Matte kommer nog att få lite skäll av Tant Veterinär imorgon.

Undrar när jag blir friskförklarad så att jag kan gå ut till mina sysslolösa FOTBOLLAR?

Tass tass

En Dag som Idag...

...vill jag bara säga:

God Jul & Gott Nytt År!

Speciellt stora blöt-slabbiga härliga Majanosbuffar skickas till:

• Mattes Duktiga Fotokompis, tillika min alldeles egen privatveterinär (en liten lyx jag unnar mig), med stort tack för alla fina foton och konsultationer.

• Mattes Promenadkompis, numera med Oskar-bihang, som är roligast i hela universum.

• Gammelhusse & Gammelmatte som så snällt tar hand om mig när ensamångesten tränger på.

• Mina två Franska Prinsessor M&E.

• Mattes Favorittant med Världens Snyggaste Tax Zeus.

• Djursjukhuset för att det är så hiiiimla roligt där. 

Önskar er alla en lugn och mysig jul med mycket tuggben, klementiner och leverpastej!

Tass tass

Livet i en Strut...

 

... känns lite begränsat. Det är helt enkelt inget kul längre. Att vara sjukskriven alltså. Snarare väldigt apatiframkallande. Försöker i ren desperation sova bort dagarna. Har då insett att den uppgraderade liggplatsen i Salongen har sina ljuspunkter. Med benäget bistånd från tratten ligger jag nämligen duktigt i vägen för all Matte-&-Husse-trafik mellan kylskåp och TV-soffa så jag har väldigt gott utgångsläge i förhandlingarna om hur mycket magkli som krävs för fri lejd. Kan väl säga att det krävs en väldig massa. Jag har ju inte direkt något bättre för mig just nu. Ibland fastnar Matte & Husse samtidigt i min vägtull och då bli det dubbelkli. Mysigt men lite patetiskt när dagens höjdpunkt är ett dubbelkli. Och att konversera med den tystlåtna Halmgrisen. Det kunde ju handlat om FOTBOLL istället! Eller om att få grotta ner sig i all den snö som utlovats idag.
 

Matte & Husse har berättat för mig flera flera flera gånger att jag är jätteduktig. Mycket duktigare än de förväntat sig tydligen. Förstår inte varför de tvivlade? Jag ÄR duktig. Alltid. Jag bär dumstruten med stoiskt lugn, tar på mig Mattes hemmabyggda regnskydd som mest verkar bestå av packtejp utan att knota och låter Matte pilla på och rensa mina misshandlade kroppsdelar utan att beklaga mig. Har försökt smyga in några DAMP-anfall men förvånar mig själv när jag omgående lägger ner efter en sträng morrning från Matte. Tror kanske jag börjar bli vuxen? Eller är jag bara apatisk?

Tass tass

Avpälsad, Avkönad och Avbulad...

... men redan Back in Business (åtminstone om jag hade fått min vilja igenom). Inte ska man låta sådana petitesser som en uppskuren mage, synfältsbegränsande tratt och ett igenmurat öga hindra en från sådana essentialiteter som FOTBOLL! Och än mindre från upplivande hundmöten och spårning i slaskblaskiga blötsnön. Föga förvånande är Matte av helt annan åsikt. Enligt henne är det vila, värme och vänlighet som står på schemat fram till mellandagarna. Har försökt flörta lite med Husse istället men inte ens han gick blåögt med på lite BOLLspel. Då är det illa...

Mattes allmänna vänlighet fick sig dock en liten törn igår när vi under vår tråkigt stillsamma promenad träffade på Hundägarna från Helvetet. D.v.s. de som tycker att koppeltvånget i parken inte gäller just deras Helveteshund då det är deras förbannade rättighet, eller kanske t.o.m. skyldighet (?), att låta Helveteshunden rusa runt lös och reta gallfeber på alla andra. Kombinera detta med deras uppfattning att en icke-existerande inkallningsdisciplin är fullt godtagbart och man har ett hundägarpar som inte står särskilt högt i kurs i grannskapet. Så trots Mattes & Husses avvärjande insatser så fick jag tillfälle att köra min energiska hälsningsritual. Det kändes skönt att få lufta systemet lite men Matte påpekade att det inte var bra för stygnen på lilla magen. Man kan väl lugnt säga att jag aldrig sett Matte så förbannad som då. Hundägarna från Helvetet (och jag) fick nöjet att uppleva hur Matte for som en rasande furie genom snön för att ge dem en rejäl uppsträckning. Deras respons kan väl närmast illustreras med: Som att hälla vatten på en väl insmord gås. Fru Hundägarna från Helvetet uppvisade en empati-och-begåvningsnivå motsvarande en förståndshandikappad amöba vilket är smått tragikomiskt i skenet av hennes professionella yrkesval. Men kära kära Hundägarna från Helvetet: "Vi vet var ni bor" som skurkarna brukar säga, och rätt vad det är så kanske vinden vänder... 

Matte & Husse har i alla fall gjort EN bra insats mitt i all den här misären. Hade ju stålsatt mig för två veckors kamp med påtvingad idiotisk plasttratt som innebär tvärstopp i alla dörröppningar och retfullt förhindrat födointag (vilket alldeles säkert är ett brott mot de hundliga rättigheterna). Men solid scouting och Googling medförde inköp av en Comfy Cone istället. Har inte tänkt att sabla ner min braiga blogg med reklam men detta är vad Råd & Rön skulle kalla ett "Bra Köp". Utöver att den ger en väldigt mysig introvert chill-miljö så har den också en väldigt hög filtrerande förmåga (d.v.s. jag kan stänga ute alla Mattes förmaningar). Bonus är att den är alldeles utmärkt för lagring av cocktailtomater för framtida bruk om man mot förmodan inte skulle känna sig sugen vid utfodringstillfället.

Tass tass

Uppgradering 2.0...

...och 2.1. När jag nu inte fick ta med min igloo in (jag fattar fortfarande inte varför?) så försöker Matte trösta mig med en annan uppgradering. Maja-uppgradering 2.0 innebär att jag numera har tillstånd att sticka in nosen i Salongen (fint i kanten ska det va'). Tidigare har jag varit förvisad till de mer folkliga regionerna, d.v.s. hallar och kök, men nu tycker Matte att jag blivit mogen nog att hantera ansvaret för en liggplats i Salongen. Jag har fått lova dyrt och heligt att inte spraymåla Salongen med dräggel men det kommer säkert att komma ett tillfälle när hot om detta skulle kännas som det rätta sättet att tilltvinga sig utökade tuggbensransoner. Jag nedlåter mig i alla fall till att besöka Salongen ibland men min Bia-bädd i hallen är ändå bäst när man vill chilla en stund. Men det ryktas om införskaffande av en Salongs-Bia-bädd... Känns som om uppgradering till soffplacering inte är alltför långt borta nu.

Uppgradering 2.1 är mindre munter. Har blivit med bula under ögat. Detta föranledde ett besök på skojiga Djursjukhuset men det slog lite slint för nu ska de tydligen inte bara beröva mig min livmoder utan de ska också avbula mig. Blir nog mindre snygg med igenmurat öga ett par dagar där efter operationen. I och för sig är väl tratt inte det mest klädsamma heller så ett svullet öga mer eller mindre kanske är skit samma. Tänker ändå vägra visa mig offentligt förrän jag är fullt återställd till mitt vanliga vrålsnygga jag. Matte är orolig och operationen är tidigarelagd så nu får jag passa på och njuta av snön innan jag blir konvalescent. Det lär bli en dryg jul...både för mig och för Matte & Husse. Men en rejäl skiva flæskesteg fixar de flesta sorger och bekymmer!

Tass tass

Uppgradering 1.0...

 

... till snödrive-Maja. Idag efter långpromenaden chillade jag lite på garageuppfarten medan Matte roade sig med snöskottning. Jag brukar annars plikttroget hjälpa Matte med skottningen. Hjälpandet utförs enligt samma princip som lövkrattningen: Matte drar ihop snöhögarna och sen sprider jag snällt ut dem igen. Men just idag var jag för trött. Så Matte skyfflade på men när hon klarat av alla svordomar som tydligen måste yttras efter avslutad skottning för att det ska kännas som ett väl utfört arbete insåg hon att jag var försvunnen. Puts väck. Matte ropade oroligt på mig men jag låg blickstilla och flinade lite tyst för mig själv. Men sen kom som vanligt hennes hemliga vapen, Scooby-snacksen, fram och då fick jag ju visa mig. Man vill ju inte missa något gott. Jag hade visst råkat somna bakom bilen och eftersom detta är Skåneland där snön fyger blev jag omedelbums förvandlad till en snödriva. Så där låg jag i min egendesignade igloo, gömd för omvärlden, och chillade. Igloon hade väldigt hög mysfaktor. Undrar om man kan ta den med sig in? Man kanske kan ha den i frysen? Fast då får jag nog inte plats i den... Frysbox kanske vore en tanke...?

Matte lallar omkring och falsksjunger Lundell med nostalgisk blick. Snön faller och vi med den... Så sant, jag trillar flera gånger varje dag när jag i min iver över att fånga snöflingor glömmer bort att jag inte bytt till vinterdäck ännu. För min del är det lite dinosaurievarning på Lundell så jag lägger min energi på att massakrera snögubbar och att försöka dra omkull Matte för lite snöbrottning istället. Snö är en alldeles underbar uppfinning och jag buffar lite extra på Matte emellanåt som tack för att hon varje vinter lägger ned sådan möda på att fixa fram snö till mig.

Tass tass