Om Varför Det...

...blev Matte & jag.

Matte hade fixat två av de tre V:na: Villa och Volvo. Vovve saknades och Mattes mörkräddhet gjorde vovve-behovet akut. Så det skulle införskaffas svart labbe. Men när Matte gick till skolan en dag så såg hon en hund med väldigt trevlig svansföring. Matte frågade glatt vad det var för en kul korsning och när hundens ägare tjurat färdigt blev Matte upplyst om att här var det minsann fråga om en renrasig hund, en Landseer. Matte gick skamset hem och Googlade och bestämde sig för att just en sån skulle hon ha. För det vet ju alla att hund ska man välja efter hur söta de är, ingenting annat.

Landseeruppfödare växer ju inte på träd men Uppfödar-Pernilla fanns inom räckhåll och ett besök planerades snabbt in. Husse höll på att vända i Uppfödar-Pernillas dörr när fem Landseers kom lufsande mot honom men föll till föga för Mattes bönande blick. En av hundarna var  en väldigt trind och rultig dam som skulle valpa när som helst men alla valparna var tingade. När valparna fötts svämmade Uppfödar-Pernillas blogg över av sockersöta valpkort. Matte mailade till Uppfödar-Pernilla och berättade suktande att hon blivit störtförälskad i en av valptjejerna. Men den lilla tjejen ifråga var ju tingad och skulle till Israel av alla ställen. Så så var det med det.

Det var jag som var den lilla sötnosen. Och helt plötsligt blev jag dumpad av israelerna. Bara sådär. Efter allt stök med besiktningar, vaccinationer, reseplaneringar och passinförskaffande. Matte tror det var Ödet. Några dagar senare hämtade Matte och Gammelmatte mig. Jag gnydde hela vägen hem, bajsade på tulpanerna, kräktes på hallgolvet och fann mig tillrätta i mitt nya liv som Maja. Jag tror att jag har det bättre här än i Israel. Jag tror inte israelerna är så bra på FOTBOLL nämligen.

Tass tass