måndag 25 februari 2013

Man Kan Vara Trött...


...eller så kan man vara jättetrött. Eller vråltrött. Eller MEGAULTRASUPERTRÖTT. Vilket jag är idag. Det är mycket pustande och stånkande när jag släpar mig fram mellan matskål och säng. Helst släpar jag mig inte någonstans alls. Försökte få andrafrukost på sängen men Matte är inte så förhandlingsbar på morgonkvisten. Då muttrar hon mest. Jag låter henne hållas för hon gör god frukostfruktsallad.

Igår var en bra dag. Min trädgård uppförde sig nämligen som ett veritabelt Kinder-ägg. Tre i ett. Redan på morgonen hörde jag att Matte & Husse pratade om att det skulle lekas. Strateg som jag är så sprang jag ut i avsikten att positionera BOLLARNA optimalt inför matchen. Men ... alla BOLLARNA var borta!!! Chock och förvirring! Då dök överraskning nummer ett upp. Labbe-Linus. Matte hade arrangerat prova-på lek-dejt. Testkörningen av Labbe-Linus utföll till belåtenhet så det kan nog bli fler dejter. Ska bara övertyga Matte om att mitt lekbehov är viktigare än alla hennes älskade vårblommor som hotar med att titta fram i gräsmattan inom snar framtid. Att hon ens behöver fundera över prioriteringsordningen...!


Trodde att det roliga var slut när Labbe-Linus vandrade hemåt. Då släpade Matte fram en flyttkartong och tömde den över mig. Överraskning nummer två. Alla mina BOLLAR var tillbaka! Lycka! Game on!

Precis när matchen gick in i ett avgörande skede dök överraskning nummer tre upp: Mattes Promenadkompis spatserade förbi. Tror Matte skickade fram henne som distraktion när hon kände att matchen höll på att glida henne ur händerna. Matte är nämligen en mycket dålig förlorare. Mattes Promenadkompis kunde naturligtvis inte motstå min bedjande blick utan kom in och blev grundligt tuggad på. Vid det här laget började jag bli lite mör men låtsades som ingenting när det föreslogs en rask provianteringspromenad. Man vet ju aldrig om det slinker med något gott till mig också. Men sen var det dags för rå-chill. Tassarna i vädret och ljudligt snarkande. I sådär en 24 timmar.

Tass tass


lördag 16 februari 2013

I Väntans Tider...



... på gott och ont. Jag är inte så mycket för det här med att vänta. Jag menar, varför vänta när man kan få något meddetsamma? Men Matte säger att så fungerar inte saker och ting alltid. Så vi tränar på att vänta. Jag sitter fint och väntar på maten, jag väntar tålmodigt tills Matte gått ner för den glashala yttertrappan och jag väntar blickstilla tills Matte säger att jag får komma och hämta BOLLEN. Men nu handlar det om en annan sorts väntande. Den lååånga sorten där jag inte riktig har koll på vad som händer när väntan är över.

Den goda väntan utför jag i sympati med Husses Kollega. Och den väntan ser lovande ut! Det verkar vara massor av ulltottar på gång hos Uppfödar-Pernilla. Frågade försynt Matte om hon inte blir lite sugen på att höra ljudet av små ulltottstassar. Hon svarade bryskt att jag fortfarande är en ulltott rent mentalt och att det är alldeles tillräckligt med EN ulltott i huset. Kanske frågade jag på fel dag. Råkade igår visst sätta i mig något som inte var riktigt kompatibelt med min mage så idag är det lite körigt i kistan. Många rastningsrundor blir det. Vid obekväma klockslag. Lärdomen är att man inte ska snacksa utanför någon studentnation. I alla fall inte om man samtidigt ska försöka övertyga Matte om att det kunde vara trevligt med en nybakad ulltott som sällskap.

Den onda väntan tänkte jag ha en lång utläggning om här men den är helt plötsligt... ÖVER! Lite antiklimax-känsla där. Utläggningen skulle handla om hur jobbigt Matte tycker det är att vänta på HD/ED resultatet. Men innan jag började lyssna på hennes gnäll så slank jag in på SKKs databas. Matte sa att det är ju helg och då läggs väl inga resultat ut. Men se det görs det visst det! Och bra resultat dessutom! SKK kanske hade personalfest igår?

Undersöknings datumVeterinär / KlinikResultat
2013-02-12Lundabygdens Djursjukhus HD grad B
2013-02-12Lundabygdens Djursjukhus ED ua (0)

Fritt fram alltså för ALLT! Matte är jätteglad. Själv är jag mest förbannad. På mig själv. Om jag nu hade låtit bli snacksandet, d.v.s. magsjukan, så hade Matte säkert kunnat tänka sig att fira med en rejäl omgång  lervällingsrugby. Nu blir det en stilla kväll med Mello, risavkok och fisk istället. Helt OK men inget man gör sig omak för.

Tass tass



tisdag 12 februari 2013

Alla Goda Ting...


... äro tre. Men jag har ju lite svårt för det här med nuffror så jag tycker att alla ting är av godo (utom möjligen isbergssallad och kompostgaller). Det är därför som Matte och jag är så bra, vi kompletterar varandra. Hon är en Ior-typ som har Murphy som husgud medan jag rusar genom livet med mottot att det gäller bara att hitta rätt infallsvinkel så blir allting underbart kul.

Nysnö t.ex. är väldigt kul. Varje natt kämpar Matte tappert med snöfixandet så att jag varje morgon får vakna upp till nyfallen puderlätt rullvänlig snö. Det tycker jag om Matte för. Matte har också nogsamt valt ut världens bästa leksak till mig: Mattes Promenadkompis. En mänsklig allt-i-ett version av kampleksak/tuggben/fotboll/gosedjur. Inget de säljer i djuraffären precis, så jag har verkligen haft tur som fått ett alldeles eget specialdesignat exemplar!

Djursjukhuset är som bekant också väldigt kul. Fast dagens besök är lite höljt i mystikens dimmor för min del. Fick en spruta av Tant Veterinär som gjorde mig lagom lullig. Droger är så nice!


Medan jag sussade sött så passade de snälla flickebarnen på att slita och dra i mig för att föreviga mina leder. Vi får väl se vad SKK säger om mitt snygga akterparti, Tant Veterinär var inte odelat positiv till höfternas utseende... Vi hoppas på att hon bara hade en dålig dag. Efter som jag är som jag är så vaknade jag glatt upp innan jag fick anti-sederingssprutan. Hann tjoa och stimma lite i receptionen och kravla mig in i bilen innan luften gick ur mig alldeles. Väl hemma hängde svansen mellan benen och det blev mycket tomt stirrande in i väggen. Råkade visst också för en kort stund glömma bort att jag är synnerligen rumsren... Genant! När jag väl lyckades släpa mig ut var bakkärran vinglig så till den mild grad att jag stod på öronen när jag skulle sprätta lite meningslöst efter uträttat behov. Men nu känner jag hur livsandarna återvänder. Matte tycker dock att vi får vänta tills imorgon med nästa fotbollsmatch. Kanske bäst så, tänkte drogsnarka hela natten så att Matte inte kan sova. Bör bli en hänsynslös utklassning imorgon! Men så är det ju alltid.

Tass tass