Mitt Riktiga Jag...

...är tillbaka efter löpet. Slut på husfriden tycker matte, skönt att eländet är över tycker jag. Kombinationen löp-slöhet och "hund-med-mycket-motor-i" är inte så lätt att få ihop för min stackars hundhjärna. Viljan finns men orken saknas. Men efter två veckors snällt travande bredvid matte så såg jag ljuset i tunneln idag. Vi gick nämligen förbi det där stället vid motorvägen där man bara måste göra de där tjurrusningscirklarna som är min signatur. Plötsligt så var viljan och orken på talande tass igen. Runt runt runt tills jag blev alldeles yr av lycka. Funderade på att hoppa på Matte för att få henne lycklig också men hennes bistra min fick mig att hejda mig mitt i språnget. Stod sen snällt stilla medan Matte muttrande plockade fästingar ur pälsen på mig.

Hälsade sen på Gammelhusse-och-matte som varit på rymmen en vecka och jag skötte mig exemplariskt. Nästan. För då får man godis. Men sen kunde jag inte hålla mig längre. På tillbakavägen mötte jag en hund som jag kände att jag bara måste hälsa på. Kontakt inleddes med hjälp av ett megahopp och ett avgrundsvrål. Synd bara att hans matte stod i vägen. Matte skämdes och härsknade till. Så när vi sen några steg senare träffade en bekant så försökte jag muntra upp Matte med lite kärleksfulla hopp och nafs. Först mot bekantingen och sen mot Matte. Inte så lyckat. Inte alls lyckat för att vara mer specifik. Resultat: Straffexercis på fotbollsplanen som jag naturligtvis genomförde med högsta betyg. Jag kan bara jag vill. Men jag vill inte alltid.  Och det är jag som bestämmer.

Matte tycker att jag har lite väl burdusa hälsningsritualer mot både folk och fä och det är därför vi går på kurs nu. Åtta veckors tukt och förmaning. Vi har ju gjort ett försök innan med tveksamt resultat. Jag får nog skylla på ungdomligt oförstånd och Matte skyller på "omständigheterna". Fast Matte tycker allt det är lite kul att hon blev stämplad som "för snäll", något som aldrig hänt tidigare och som aldrig lär hända igen. Fråga mig... Både Matte och jag tycker att det känns bättre denna gången så jag överväger att vara direkt lysande vid åtminstone ett av kurstillfällena. Bara för att visa att jag kan. Om jag vill.

Tass tass

Tassar in igen...

...på trötta tassar.

Det är mycket i mitt liv just nu: löp, kursstart, nyinflyttad katt i grannskapet som måste sättas på plats och strålande väder som får Matte att vilja gå lång-prommisar. Själv vill jag mest chilla. Gärna med ett tuggben i käften. Jobbar på att övertyga Matte om att yttertrappan är det bästa stället man kan vara på.

Fick i alla fall lite sovmorgon i morse, var helt utslagen efter gratisbesöket hos veterinären och kursstarten i går. Jag tycker det är så himla kul att gå till veterinären. Jag tycker i och för sig att det mesta är så himla kul men hos veterinären kan man yra runt i behandlingsrummet så att alla metallprylar far i golvet och ställer till med ett våldsamt oljud. Matte skäms men alla sköterskorna älskar mig. Veterinären tyckte att jag såg fin ut i käften och så fick man hela TRE Dentastixs med sig hem. WOW! Det tar mig ganska exakt 20 sekunder att slakta en Dentastix . Jag sväljer bitarna hela så Matte betvivlar att tuggpinnarna har någon större tandstensavskräckande effekt på mig. Men de är goda!

Tass tass

Ett Första Tassavtryck...

Ska jag tassa in försiktigt och försynt eller ska jag göra som jag brukar-  rusa in med nosen i vädret och yvig svansföring?
Får fundera en stund...

Tass tass