Doften av Otrohet...

... gjorde luften tung att andas redan innan det otänkbara hände. Sveket. Matte & Husse for iväg till Uppfödar-Pernilla och gosade med andra Landseers. Små ulliga fluffiga sockersöta valpis-Landseers. Oförlåtligt. Jag var överväldigad av känslor jag hade hoppats jag aldrig skulle behöva uppleva. Upprördhet, övergivenhet, svartsjuka. De har ju mig. Jag är perfekt. Behövs inget mer. Så varför?

Plågsamma timmar förflöt. Gammel-Matte försökte trösta mig med morötter och ägg. Det fungerade. I ungefär en minut. Sen var jag nere i ångestträsket igen. Så kom de hem. De otrogna. De luktade. Rent av stank. Jag satte mig i hörnan, tog på mig mina mest sorgsna och förrådda ögon och lät huvudet hänga i höjd med tassarna.

Då kom Matte fram till mig och gjorde den där akupressurgrejen med min nos. Den som är så skön. Och så viskade hon att jag är finast av alla. Tänk att hon behöver åka iväg för att inse något så självklart! Hon kunde frågat mig. Sen fick jag sova sked med Husse en stund och då beslöt jag mig för att vara storsint och förlåta dem. De vet ju inte bättre.

Tass tass

Lycka är...

... de små sakerna i livet.

En plats i solen.
Skirt vårgräs.
En boll.
En glad Matte.

Tass tass

Madame Tvärtemot...

 

...d.v.s. undertecknad, har varit i farten under förmiddagen. Lyckades genomföra dagens kurs utan att göra en enda sak rätt. Enligt Matte då alltså. Själv tycker jag att min insats var helgjuten. Sa Matte "HIT" så sprang jag iväg. Åt andra hållet. Eller satt kvar. Sa Matte "STANNA" så skuttade jag glatt fram till henne. Eller till någon annan. Eller bara sprang runt i allmänhet och socialiserade med de andra fyrbenta. Sa Matte "GÅ FINT" så yrade jag fram och tillbaka med spänt koppel och nosen fastlimmad i backen. Funderade ett tag på att dra iväg och jaga lite sådana där animalisar med fluffiga öron och luddig svans men med tanke på Mattes sinnestillstånd insåg jag att det fanns en överhängande risk för bli dumpad i en okänd skog långt hemifrån med omedelbar verkan. Och det skulle vara synd för imorgon kommer Gammel-Matte med specialpannbiffar till mig.

Man blir väldigt trött av att vara Madame Tvärtemot. Så jag tänkte mig en lugn eftermiddag med tassarna i vädret och ljudligt snarkande. Det satte Matte rejäla käppar i hjulet för. Tydligen var det städdag. Med ett ondskefullt leende dammsugades det. Och dammsugades. Och dammsugades. Stört omöjligt att hitta en fredad vrå. Är Matte en hämndlysten sadist?

Tass tass

Jag Må Vara Ung och Naiv...

...men jag är inte så lättlurad som en viss Veterinär tycks tro. Traskade iväg till skojiga Djursjukhuset häromdagen. Matte hade missat den årliga vaccinationen med några dagar så jag tog saken i egna tassar. Min ankomst firades med igenkännande glädjerop från receptionen. Jag belönade personalens entusiasm genom att ge en sambadansuppvisning som tog mig ett par varv runt hela väntrummet. När Matte flyttat tillbaka allt omkullvräkt möblemang och muttrat klart tog vi oss in i undersökningsrummet. Där åkte min stolta svansplym rakt ner mellan benen. Det är inte ofta den gör det men åsynen av en viss Veterinär har den effekten. Dum-Veterinären.

Dum-Veterinären som vid tidigare konfrontation hävdade att mina rinnande ögon beror på att jag är allergisk mot typ allt som existerar och lite till och därför måste äta snordyr specialkost resten av livet. Dum-Vetrinären som också tyckte att jag skulle badas med lika snordyrt specialschampoo varannan dag (!) resten av livet för att bli kvitt klådan i ljumskarna. Alltså vilken klåda undrar jag?!?!?! Klådan som inte kliar eller syns då eller? Skulle jag ständigt behöva stinka blöt hund? Hur stor provision har egentligen Dum-Veterinären på snordyr specialkost och specialschampoo? Hävdade min rätt till en second opinion och fick ta en tur till ögonspecialisten. Hon klappade mig på huvudet och sa att mitt immunförsvar var lite barnsligt men att det går över. Några ögondroppar senare var problemet löst.

Denna gången skulle jag ju bara vaccineras men naturligtvis ville Dum-Veterinären inte vara sämre än förra gången, så jag fick nya skojiga diagnoser:

1. Jag är för tjock. Detta trots en viktminskning på 2.5 kg sen förra besöket då jag bedömdes som lite för mager.
2. Jag har våtexem på halsen. I vardagligt tal kallar Matte "exemet" för dräggel alternativt dåligt bordsskick vid vattenskålen.
3. Jag har förslitningsskador på tänderna p.g.a. att jag "tuggar på stenar".  Äter sten?!?!? Tror inte det.

Ser allt ett mönster här. "Övervikten" ska väl behandlas med snordyr specialkost och "exemet" med snordyrt specialschampoo. "Tandproblemet" var en ny variant men det finns säkert någon snordyr specialtandkräm mot förslitningsskador. 

Eller så slår vi dövörat till denna gången också och förlitar oss på alla andra veterinärer som säger att jag är i toppskick bortsett från lite undervikt. Matte & jag tror att Dum-Veterinären köpt sin examen på internet. Och är mutad av tillverkare av snordyra medikamenter. Tur att jag bara skulle vaccineras för annars hade Matte behövt bli irriterad.

Tass tass

Jag är så Söt...

... när jag sover. Brutalchill på soliga yttertrappan. Livskvalitet.

Tass tass

Det Där Gick Inte...

...riktig som hade jag tänkt mig! Missnöjd! Hade ju laddat för råbus på kursen idag och vad hände? När vi kom in på planen genomgick en-hänta Matte en metamorfos och förvandlades till en totaldisciplinär hökögd tankeläsare. Visserligen fortfarande en-hänt men fullständigt skräckinjagande. Chockskadad gick jag som fastlimmad vid Mattes ben under hela lektionen trots koppelfrånvaro. Och jag glömde dessutom helt bort min obstinata aversion mot inkallningar. Så när Matte kallade på mig sprang jag glatt fram till henne. Flera gånger t.o.m. Utan att få godis. Vad sjutton hände?!?!?! Har lagt mig i analysposition nu i min nya Bia-bädd för att se om jag kan få någon rätsida på det här. För så här kan vi inte ha det. Att Matte bestämmer alltså, vilken löjlig tanke. Trams!

Ja, jag har alltså begåvats med ytterligare en sovplats. Matte & Husse har äntligen, efter år av soffsovande, fått ordning på sovrummet. Som närmast sörjande så har jag då också flyttat in i sovrummet. Ja, eller jag försökte rättare sagt. Men där gick tydligen gränsen för min bädd hamnade i hallen utanför sovrummet. Helt OK, det går att inta framstupa sidoläge även där och snarka på så att golvtiljorna vibrerar i takt. Snart har jag erövrat hela huset, lite försynt, steg för steg. Ingen märker det. Räknar med fullbordan till sommaren. Då ska jag spana på igelkottar genom de stora fönstren i uthuset.

Tass tass

Det Spritter i Tassarna...

... av vårysterhet. Igen. För femtioelfte gången denna senfärdiga vår. Solen strålar och det är mycket att snusa på nu efter snösmältningen. Tyvärr är det ju en del annat mindre mysigt som dyker upp när snön drar sig tillbaka. Sådant som mina rasfränder producerat och som deras två-benta "glömt" att plocka upp. Vidrigt tycker Matte. Taskigt tycker jag som får en del oförtjänta ryck i kopplet när jag håller på att trampa i äckligheterna. Har ju liksom inte tid att hålla koll på var jag sätter tassarna när jag springer runt runt runt med svansen i topp.

Har konstaterat att yttertrappan åter lämpar sig som utkikspost efter månader med obekvämt isknaggel och outhärdlig snålblåst. Nu kan jag fortsätta hålla koll på kvarteret. Största spaningsinsatsen riktas just nu mot grannens katt som behöver tuktas rejält. Har nog sett på spåren i snön att den tar sig lite för stora friheter vad gäller mina ägor. Har kuvningstaktiken klar för mig men är för tillfället portad från den vårblommande trädgården så huruvida teorin håller för en verklighetsprövning är ännu okänt.

Farbror Doktorn har mulat till Mattes bästa hand. Rejält. Detta har konsekvenser. Bra, dåliga och potentiellt intressanta.
Bra: En-hänta Matte grisar när  hon äter. D.v.s. mycket spill till Magra Maja.
Dåligt: Jag måste sätta mig ner precis HELA tiden. Matte måste nämligen hålla sjukhanden högt och då hamnar den precis i sitt-kommando läge. Hur ska jag kunna veta om hon menar SITT eller om hon bara försöker förhindra att fingrarna antar en intressant mörklila nyans?
Potentiellt intressant: Kurs i helgen. Matte kan inte hålla kopplet så det får bli löshundsträning. Hur mycket bus hinner jag med på en timme?

Tass tass


.

Astrologiskt Sett en Fisk...

... men mentalt mer ett Lejon. Känner mig lite kluven. Tror det kan ha blivit fel i SKKs register. Där står att jag är en marsvalpis, en Fisk. Fiskar är veliga och fega. Stämmer ju typ nada på mig. Jag är nog egentligen född i juli. Ett Lejon. Stolt och viljestark. Vem vill vara Fisk när man kan vara Lejon? Det är ju som att hellre käka torrfoder än hästskit. Bara korkat.

Om man då läser Lejonets horoskop för 2013 så står det att jag bör se upp så att jag inte blir medlurad till någon kurs där jag tvingas inse att det är nästan lika bra att samarbeta som att leda. Årets första månader förflöt utan några indikationer på att det skulle gås kurs så jag invaggades i en falsk trygghet. Uppvaknandet blev bryskt i helgen. Tryckte i mig Postafen och skuttade in i bilen i förhoppning om en skogstur. Nähä, det var kursdags hos Farliga Tränaren igen. Han sa att jag fick leka med de andra hundarna. Var övertygad om att det var en fälla så jag höll mig till Matte. Utom när det blev dags för inkallning. Då höll jag mig borta från Matte. Har jag bestämt mig så blir det som jag vill. Matte är inte enig.

Eländet var inte slut där. Igår genomled jag både skönhetsbehandling OCH fullständig sanering. Matte ska snart bli opererad så det städas maniskt. Tydligen ingår jag i det som måste vara skinande rent så det blev rejäl omgång i duschrummet. Jag led tålmodigt och belönades med påskbord efteråt. Nu är jag fluffig som en marängbakelse och mjuk som sämskskinn. Matte insisterar på att jag inte utövar en av mina favoritsysselsättningar, svansviftning sittandes i lerpöl, ett tag framöver. Tänkte lyda, men mest beroende på bristen på lerpölar just nu.

Tass tass