Dropp, Dropp, Dropp..

... dropp. Ljudet av dräggel som landar på kökssgolvet. Pavlovs hundar kan slänga sig i väggen. När det gäller matinducerad dräggelproduktion är jag the Master of the Universe. Det räcker med att Matte snuddar vid tanken på mat så går mina körtlar igång och det bildas en vidsträckt segslemmig sjö som Matte sedan med oanad förutsägbarhet trampar i. När min salivproduktion nått sin frenetiska höjdpunkt rensar jag systemet medelst huvudskakning vilket dekorerar köket från golv till tak med estetiskt tilltalande slemdroppar. För att undvika regelbunden totalsanering försöker Husse smyga med allra godaste citronyoghurten men jag hör öppningsploppet på en mils avstånd. Vild galopp genom huset med samtidig dräggelspridning är resultatet och jag brukar hinna fram precis i tid för en mycket noggrann tiominuters renslickning av burk.

Matte är odrägligt petig med min diet. Inte helt otippat är kulinariska mumsigheter som hästskit och upphittade halvruttna kebabrester fullständigt uteslutna. Matte skyller på min känsliga mage och viss äckelfaktor men egentligen är hon nog mest avundsjuk på att jag alltid hittar delikatesserna före henne.

Tyvärr sträcker sig Mattes missunnsamhet ännu längre än så. Tiggeri ses inte med blida ögon och mitt enda motvapen är blixtsnabba räder in under soffbordet när grispellarna fumlar med besticken. Räd-utfallet är ofta fullt tillfredsställande och ger ett varierat, om än småskaligt, födointag. Efter avslutat förvärv är det sen lämpligt att distansera sig från soffbordet INNAN man ställer sig upp. Denna slutsats har jag dragit efter omfattande empiriska undersökningar. Trekvartsmeter hög hund som reser sig under ett halvmeter högt soffbord är en företeelse som av någon outgrundlig anledning tycks göra Matte något vrång.

Häromkvällen glappade Mattes uppmärksamhet och jag fick en sällan skådad gastro-chans. Jag tog den givetvis och lyckades medelst ålning och hasning ta mig fram till kvällsmysbänken och annektera en chipspåse med biffsmak. Och inte vilken biffsmak som helst utan Flamegrilled Aberdeen Angus smak! Best of the best! Lyckan var dock kortvarig för påsen var tom men DOFTEN! Ahhhh...saliga äro de chipspåseförsedda! Generöst nog fick jag slicka insidan i några minuter innan Mattes noja för potentiell koldioxidförgiftning tog överhanden och påsen avlägsnades från min nos. Men minnet lever kvar.

Tass tass

Stunder av Stillhet...

...ögonblick av ro ibland. Matte och jag har börjat hitta fler och fler av de här stunderna och ögonblicken. Stunder av lycka. Ögonblick av frid. Att bara sitta tysta. Nära. Och veta att man har varandra. Var och en i sina egna tankar. Men ändå tillsammans.

Två år har gått nu. Två år med Matte & Husse. Två evighetslånga år som bara rusat förbi. Två år av stor varm glädje och bottenlös uppgivenhet. Med fantastiska bollar och mysigt magkli. Med morrande DAMP-anfall i hällande novemberregn och frustrerad Matte med sönderrivna kläder. Med njutningsfullt nosgos och smaskiga tuggben. Med klippkort hos veterinären och uppskuren mage. Med brutalchill på yttertrappan och leverpastejorgier. Med tårar. Med Kärlek. Tror jag stannar hos Matte & Husse några år till.



Tass tass

Det är Puckat med Puck...

... när det finns BOLLAR. Ishockey-VM. Vuxna svettdrypande suspensoarbeklädda karlar som drattar på ändan med samma frekvens som en gå-tränande ettåring. Och som sitter på skämsbänken för att de mulat till varandra så att Colgate-leendena gått i småflisor. Orsak: en gummiklump som är marginellt större än en snusdosa. Och ungefär lika upphetsande.

Varje kväll vill Husse kolla match. Matte byter snällt kanal. Sen somnar Husse. Och snarkar. Sen somnar jag. Och snarkar. Matte, som tycker att ishockey har samma underhållningsvärde som facitdelen av kursboken i statistisk analys, håller snällt koll på matchen så att hon kan avrapportera när Husse vaknar 2 minuter efter slutsignal och förvirrat undrar vilka som spelade. Och vilken dag det är. Mattes standardsvar på alla frågor är alltid att Sverige vann. Precis då passar jag på att begära kvällsmat. En luftlandsatt men glad Husse innebär ofta lite bonus i matskålen. Så lite bra är det med hockey-VM.

Tass tass

Komplimanger i All Ära...

.... men med tiden har totalwunderbara jag blivit lite lätt blasé på alla dyrkande blickar och förtjusta tillrop som fullkomligt haglar över mig så fort jag nedlåter mig till att visa nosen utanför grinden. Numera krävs det därför något extra för att få mina morrhår i darrning. Häromdagen kom just en sådan morrhårskittlare: en bildskön yngling tyckte att jag var "Som en deluxe-variant av en Sankt Bernhardhund". Frågade genast Matte om jag fick ta med beundraren hem. Ville lägga honom i min härligt grusknastriga Bia-bädd och låta honom viska finheter i mitt tuggbenskladdiga öra. Romantikdödar-Matte meddelade dock att hemsläpande av redlös byfåne till Salongen inte stod särskilt högt på prioriteringslistan. Snobb.

Valborgsfestandet är en hel vetenskap i den här akademiska ankdammen till stad. Det firas i tre dagar: Kvalborg, Valborg och Finalborg. På Valborg, som inte heter Valborg utan Siste April, tog jag med mig Matte & Husse till Sveriges största spontanfest vilken bestod av 27 000 dyngraka fjortisar och bonnläppar som helhjärtat ägnade sig åt att skrämma livet ur mina favoritankor. Ville se om Mattes miljöträning gett utdelning. Och det hade den, hon gick lugnt och fint utan att dra i kopplet eller skälla på folk. Själv skred jag stolt genom folkmängden som Moses genom det delade havet. Kom sen på att i människoår räknat så är jag typ också fjortis. Och då tog jag seden dit jag kom och spydde lite random på trottoaren. För det hör till när man är fjortis och firar Valborg!

Tass tass

Doften av Otrohet...

... gjorde luften tung att andas redan innan det otänkbara hände. Sveket. Matte & Husse for iväg till Uppfödar-Pernilla och gosade med andra Landseers. Små ulliga fluffiga sockersöta valpis-Landseers. Oförlåtligt. Jag var överväldigad av känslor jag hade hoppats jag aldrig skulle behöva uppleva. Upprördhet, övergivenhet, svartsjuka. De har ju mig. Jag är perfekt. Behövs inget mer. Så varför?

Plågsamma timmar förflöt. Gammel-Matte försökte trösta mig med morötter och ägg. Det fungerade. I ungefär en minut. Sen var jag nere i ångestträsket igen. Så kom de hem. De otrogna. De luktade. Rent av stank. Jag satte mig i hörnan, tog på mig mina mest sorgsna och förrådda ögon och lät huvudet hänga i höjd med tassarna.

Då kom Matte fram till mig och gjorde den där akupressurgrejen med min nos. Den som är så skön. Och så viskade hon att jag är finast av alla. Tänk att hon behöver åka iväg för att inse något så självklart! Hon kunde frågat mig. Sen fick jag sova sked med Husse en stund och då beslöt jag mig för att vara storsint och förlåta dem. De vet ju inte bättre.

Tass tass

Lycka är...

... de små sakerna i livet.

En plats i solen.
Skirt vårgräs.
En boll.
En glad Matte.

Tass tass

Madame Tvärtemot...

 

...d.v.s. undertecknad, har varit i farten under förmiddagen. Lyckades genomföra dagens kurs utan att göra en enda sak rätt. Enligt Matte då alltså. Själv tycker jag att min insats var helgjuten. Sa Matte "HIT" så sprang jag iväg. Åt andra hållet. Eller satt kvar. Sa Matte "STANNA" så skuttade jag glatt fram till henne. Eller till någon annan. Eller bara sprang runt i allmänhet och socialiserade med de andra fyrbenta. Sa Matte "GÅ FINT" så yrade jag fram och tillbaka med spänt koppel och nosen fastlimmad i backen. Funderade ett tag på att dra iväg och jaga lite sådana där animalisar med fluffiga öron och luddig svans men med tanke på Mattes sinnestillstånd insåg jag att det fanns en överhängande risk för bli dumpad i en okänd skog långt hemifrån med omedelbar verkan. Och det skulle vara synd för imorgon kommer Gammel-Matte med specialpannbiffar till mig.

Man blir väldigt trött av att vara Madame Tvärtemot. Så jag tänkte mig en lugn eftermiddag med tassarna i vädret och ljudligt snarkande. Det satte Matte rejäla käppar i hjulet för. Tydligen var det städdag. Med ett ondskefullt leende dammsugades det. Och dammsugades. Och dammsugades. Stört omöjligt att hitta en fredad vrå. Är Matte en hämndlysten sadist?

Tass tass

Jag Må Vara Ung och Naiv...

...men jag är inte så lättlurad som en viss Veterinär tycks tro. Traskade iväg till skojiga Djursjukhuset häromdagen. Matte hade missat den årliga vaccinationen med några dagar så jag tog saken i egna tassar. Min ankomst firades med igenkännande glädjerop från receptionen. Jag belönade personalens entusiasm genom att ge en sambadansuppvisning som tog mig ett par varv runt hela väntrummet. När Matte flyttat tillbaka allt omkullvräkt möblemang och muttrat klart tog vi oss in i undersökningsrummet. Där åkte min stolta svansplym rakt ner mellan benen. Det är inte ofta den gör det men åsynen av en viss Veterinär har den effekten. Dum-Veterinären.

Dum-Veterinären som vid tidigare konfrontation hävdade att mina rinnande ögon beror på att jag är allergisk mot typ allt som existerar och lite till och därför måste äta snordyr specialkost resten av livet. Dum-Vetrinären som också tyckte att jag skulle badas med lika snordyrt specialschampoo varannan dag (!) resten av livet för att bli kvitt klådan i ljumskarna. Alltså vilken klåda undrar jag?!?!?! Klådan som inte kliar eller syns då eller? Skulle jag ständigt behöva stinka blöt hund? Hur stor provision har egentligen Dum-Veterinären på snordyr specialkost och specialschampoo? Hävdade min rätt till en second opinion och fick ta en tur till ögonspecialisten. Hon klappade mig på huvudet och sa att mitt immunförsvar var lite barnsligt men att det går över. Några ögondroppar senare var problemet löst.

Denna gången skulle jag ju bara vaccineras men naturligtvis ville Dum-Veterinären inte vara sämre än förra gången, så jag fick nya skojiga diagnoser:

1. Jag är för tjock. Detta trots en viktminskning på 2.5 kg sen förra besöket då jag bedömdes som lite för mager.
2. Jag har våtexem på halsen. I vardagligt tal kallar Matte "exemet" för dräggel alternativt dåligt bordsskick vid vattenskålen.
3. Jag har förslitningsskador på tänderna p.g.a. att jag "tuggar på stenar".  Äter sten?!?!? Tror inte det.

Ser allt ett mönster här. "Övervikten" ska väl behandlas med snordyr specialkost och "exemet" med snordyrt specialschampoo. "Tandproblemet" var en ny variant men det finns säkert någon snordyr specialtandkräm mot förslitningsskador. 

Eller så slår vi dövörat till denna gången också och förlitar oss på alla andra veterinärer som säger att jag är i toppskick bortsett från lite undervikt. Matte & jag tror att Dum-Veterinären köpt sin examen på internet. Och är mutad av tillverkare av snordyra medikamenter. Tur att jag bara skulle vaccineras för annars hade Matte behövt bli irriterad.

Tass tass

Jag är så Söt...

... när jag sover. Brutalchill på soliga yttertrappan. Livskvalitet.

Tass tass

Det Där Gick Inte...

...riktig som hade jag tänkt mig! Missnöjd! Hade ju laddat för råbus på kursen idag och vad hände? När vi kom in på planen genomgick en-hänta Matte en metamorfos och förvandlades till en totaldisciplinär hökögd tankeläsare. Visserligen fortfarande en-hänt men fullständigt skräckinjagande. Chockskadad gick jag som fastlimmad vid Mattes ben under hela lektionen trots koppelfrånvaro. Och jag glömde dessutom helt bort min obstinata aversion mot inkallningar. Så när Matte kallade på mig sprang jag glatt fram till henne. Flera gånger t.o.m. Utan att få godis. Vad sjutton hände?!?!?! Har lagt mig i analysposition nu i min nya Bia-bädd för att se om jag kan få någon rätsida på det här. För så här kan vi inte ha det. Att Matte bestämmer alltså, vilken löjlig tanke. Trams!

Ja, jag har alltså begåvats med ytterligare en sovplats. Matte & Husse har äntligen, efter år av soffsovande, fått ordning på sovrummet. Som närmast sörjande så har jag då också flyttat in i sovrummet. Ja, eller jag försökte rättare sagt. Men där gick tydligen gränsen för min bädd hamnade i hallen utanför sovrummet. Helt OK, det går att inta framstupa sidoläge även där och snarka på så att golvtiljorna vibrerar i takt. Snart har jag erövrat hela huset, lite försynt, steg för steg. Ingen märker det. Räknar med fullbordan till sommaren. Då ska jag spana på igelkottar genom de stora fönstren i uthuset.

Tass tass

Det Spritter i Tassarna...

... av vårysterhet. Igen. För femtioelfte gången denna senfärdiga vår. Solen strålar och det är mycket att snusa på nu efter snösmältningen. Tyvärr är det ju en del annat mindre mysigt som dyker upp när snön drar sig tillbaka. Sådant som mina rasfränder producerat och som deras två-benta "glömt" att plocka upp. Vidrigt tycker Matte. Taskigt tycker jag som får en del oförtjänta ryck i kopplet när jag håller på att trampa i äckligheterna. Har ju liksom inte tid att hålla koll på var jag sätter tassarna när jag springer runt runt runt med svansen i topp.

Har konstaterat att yttertrappan åter lämpar sig som utkikspost efter månader med obekvämt isknaggel och outhärdlig snålblåst. Nu kan jag fortsätta hålla koll på kvarteret. Största spaningsinsatsen riktas just nu mot grannens katt som behöver tuktas rejält. Har nog sett på spåren i snön att den tar sig lite för stora friheter vad gäller mina ägor. Har kuvningstaktiken klar för mig men är för tillfället portad från den vårblommande trädgården så huruvida teorin håller för en verklighetsprövning är ännu okänt.

Farbror Doktorn har mulat till Mattes bästa hand. Rejält. Detta har konsekvenser. Bra, dåliga och potentiellt intressanta.
Bra: En-hänta Matte grisar när  hon äter. D.v.s. mycket spill till Magra Maja.
Dåligt: Jag måste sätta mig ner precis HELA tiden. Matte måste nämligen hålla sjukhanden högt och då hamnar den precis i sitt-kommando läge. Hur ska jag kunna veta om hon menar SITT eller om hon bara försöker förhindra att fingrarna antar en intressant mörklila nyans?
Potentiellt intressant: Kurs i helgen. Matte kan inte hålla kopplet så det får bli löshundsträning. Hur mycket bus hinner jag med på en timme?

Tass tass


.

Astrologiskt Sett en Fisk...

... men mentalt mer ett Lejon. Känner mig lite kluven. Tror det kan ha blivit fel i SKKs register. Där står att jag är en marsvalpis, en Fisk. Fiskar är veliga och fega. Stämmer ju typ nada på mig. Jag är nog egentligen född i juli. Ett Lejon. Stolt och viljestark. Vem vill vara Fisk när man kan vara Lejon? Det är ju som att hellre käka torrfoder än hästskit. Bara korkat.

Om man då läser Lejonets horoskop för 2013 så står det att jag bör se upp så att jag inte blir medlurad till någon kurs där jag tvingas inse att det är nästan lika bra att samarbeta som att leda. Årets första månader förflöt utan några indikationer på att det skulle gås kurs så jag invaggades i en falsk trygghet. Uppvaknandet blev bryskt i helgen. Tryckte i mig Postafen och skuttade in i bilen i förhoppning om en skogstur. Nähä, det var kursdags hos Farliga Tränaren igen. Han sa att jag fick leka med de andra hundarna. Var övertygad om att det var en fälla så jag höll mig till Matte. Utom när det blev dags för inkallning. Då höll jag mig borta från Matte. Har jag bestämt mig så blir det som jag vill. Matte är inte enig.

Eländet var inte slut där. Igår genomled jag både skönhetsbehandling OCH fullständig sanering. Matte ska snart bli opererad så det städas maniskt. Tydligen ingår jag i det som måste vara skinande rent så det blev rejäl omgång i duschrummet. Jag led tålmodigt och belönades med påskbord efteråt. Nu är jag fluffig som en marängbakelse och mjuk som sämskskinn. Matte insisterar på att jag inte utövar en av mina favoritsysselsättningar, svansviftning sittandes i lerpöl, ett tag framöver. Tänkte lyda, men mest beroende på bristen på lerpölar just nu.

Tass tass

Mer Mat...

...åt folket! Eller åtminstone åt Majas hungriga mage! NU!! Ris-och-fisk dieten börjar kännas lite passé. Gårdagens upphaussade introduktion av kokta morötter kändes mer som en lam pseudohändelse. Har en rutten-fisk-andedräkt som får vintergäcken att lägga sig ner och dö när jag sniffar runt. Är mager som en skrika. Saknar mina cocktailtomater och melonskivor. Som tur är kan man alltid lita på Gammel-Matte. Bjuder man henne på middag förvandlas golvet under köksbordet snabbt till en veritabel buffé. Annars är det enda ljuset i diet-mörkret mina dagliga Losec som kommer med en rejäl klick leverpastej för att glida ner.

Hade en viktig uppgift i helgen, skulle hålla tassarna för Uppfödar-Pernilla så att det gick bra på hundutställningen. Utförde mitt uppdrag nitiskt, trots motståndsverksamhet signerat Matte i form av pedikyr och manikyr som gjorde tasshållningen något besvärlig, och det gav fina resultat. Förstår inte riktigt alla de där bokstavskombinationerna som hundutställningsmänniskor slänger sig med, men Uppfödar-Pernilla samlade ihop tillräckligt med bokstäver för en halv bok så hon är nog nöjd med mitt tasshållande.

Blev utvald för ett förtroendeuppdrag i förra veckan. Är numera Personlig Barn-och-Livvakt åt Bihanget, ett uppdrag jag tar på största allvar. Än så länge är han lätt att hålla på plats, en rejäl slick så åker han som ett curlingklot över halva golvet. Vi tävlar ju inte riktigt i samma viktklass...ännu.

Tass tass

Hur Många Grässtrån...

...får det plats i min lilla mage? Svaret är: Väldigt många fler än man tror. I förrgår mådde jag lite tjuvtjockt på morgonkvisten så jag bestämde mig för att det var dags för lite gräsbetning. Men när jag väl hade börjat kunde jag inte sluta. Maniskt ödelade jag kvadratmeter efter kvadratmeter. Kanske var jag lite för ambitiös för 30 timmar senare ulkade jag fortfarande upp gräskorvar. Man kan konstatera att gräs som marinerats många långa timmar i min mage inte är någon luktmässig höjdare. Min oförmåga att hantera gräset på korrekt sätt gör också att ett framtida karriärbyte till kossa känns väldigt långt borta. Till slut föll Matte till föga och det blev en tur till Djursjukhuset. På jourtid. Det livade upp min dag men Husses plånbok var inte lika glad. Djursjukhuset levererade som vanligt. Det blev lite skojiga undersökningar, mycket gos, några sprutor och rekommendation om en ris-och-fisk diet. Plus något gott karamelligt gojs som Matte ska hämta på Apoteket. Ser ut att bli en vecka med fina gastronomiska upplevelser.

Har beställt snöoväder till ikväll. Verkar som beställningen kommer att levereras.

Tass tass

Mitt Värde på Blocket...

...har tydligen gått upp med någon futtig krona idag.  Detta efter en hel dags exemplariskt uppförande. Inser att det kommer att bli en lång process att återfå korrekt marknadsvärde. Tycker Matte är lite långsint. Undrar om det hjälper med en nosbuff?

Tass tass

Förpassad till...

...skamvrån med buller och bång. Tydligen så har mitt uppförande inte varit helt till belåtenhet idag. Råkade visst hoppa på Matte. Ganska mycket och våldsamt dessutom. Matte som bara häromdagen tyckte att jag hade varit hoppfri i flera månader och därför gick och köpte ny fin hundjacka att ha istället för alla gamla lappade trasor som jag hoppmassakrerat. Samma Matte som igår berättade för Uppfödar-Pernilla att jag numera är sååååå duktig och ohoppig. Just den Matten är idag arg som en hel bikupa. Råkade visst också hoppa på Mattes Promenadkompis. Där åkte jag i marken så det smällde om det. Kanske ska fundera på att lägga ner hoppandet, på något sätt känns det som att det inte får den uppskattning det förtjänar.

Matte hotar med att sälja mig på Blocket för en krona. Tror jag ska hålla lite låg profil resten av dagen.

Tass tass

Men Alltså...

.

... vad är det som pågår?!? Hade precis författat ett inlägg om att hela jag spritter av vårysterhet och så händer det här! Snökanoner kallar meteorologerna det. Skitväder (eller ett allvarligt anfall av mjäll) kallar jag det. Visserligen gillar jag snö men det här börjar bli löjligt. Jag vill ha vår! Nu! Hör du det Meteorologfarbrorn på TV? För det är väl du som bestämmer? Matte skyller på dig i alla fall. När hon pausar från svärandet över blåsten som går genom märg och ben.

Så har man då utökat sin släktskara med sådär en nio små ulltottar. Leveransen kom i fredags och jag viftar gratulerande på svansplymen till nyblivna mamman och alla valpisarna. Har lite träningsvärk i tassarna efter att ha hållit dem krampaktigt under några veckor men jag tror att Husses Kollega är tacksam för att jag har hjälpt till med tasshållningen så att han får sin ledighet för VAV. Tråk-Matte vägrar fortfarande att tänka i ulltottsbanor. Har en annan back-up plan som jag har börjat infiltrera hennes hjärna med. Husse tycker att vi är bindgalna. Jag tar det som en komplimang.

Tass tass

Världens Bästa Maja...

...fyller 2 år idag! Grattis till mig själv! 

Vacker, genomklok, lagom tjock och i mina bästa år (precis som Karlsson på taket). Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är lika felfri som jag, men jag försöker efter bästa förmåga. Det går inte så bra... Kontentan är ändå att Matte & Husse dyrkar marken mina tassar går på. Så allt är precis som det ska vara i Maja-land. Bortsett från att det är ganska miserabelt att fylla år på en alldeles vanlig måndag. Och mitt i Mattes tentaläsning. Det stora tuggbenet som väntar i mitt skåp blir en liten tröst ikväll men jag förväntar mig mer senare i veckan när tentadammet lagt sig. Kravlistan är lång och växer hela tiden. Mycket mag-kli och pannbifftillverkning lär det bli.

Tass tass

Man Kan Vara Trött...

...eller så kan man vara jättetrött. Eller vråltrött. Eller MEGAULTRASUPERTRÖTT. Vilket jag är idag. Det är mycket pustande och stånkande när jag släpar mig fram mellan matskål och säng. Helst släpar jag mig inte någonstans alls. Försökte få andrafrukost på sängen men Matte är inte så förhandlingsbar på morgonkvisten. Då muttrar hon mest. Jag låter henne hållas för hon gör god frukostfruktsallad.

Igår var en bra dag. Min trädgård uppförde sig nämligen som ett veritabelt Kinder-ägg. Tre i ett. Redan på morgonen hörde jag att Matte & Husse pratade om att det skulle lekas. Strateg som jag är så sprang jag ut i avsikten att positionera BOLLARNA optimalt inför matchen. Men ... alla BOLLARNA var borta!!! Chock och förvirring! Då dök överraskning nummer ett upp. Labbe-Linus. Matte hade arrangerat prova-på lek-dejt. Testkörningen av Labbe-Linus utföll till belåtenhet så det kan nog bli fler dejter. Ska bara övertyga Matte om att mitt lekbehov är viktigare än alla hennes älskade vårblommor som hotar med att titta fram i gräsmattan inom snar framtid. Att hon ens behöver fundera över prioriteringsordningen...!

Trodde att det roliga var slut när Labbe-Linus vandrade hemåt. Då släpade Matte fram en flyttkartong och tömde den över mig. Överraskning nummer två. Alla mina BOLLAR var tillbaka! Lycka! Game on!

Precis när matchen gick in i ett avgörande skede dök överraskning nummer tre upp: Mattes Promenadkompis spatserade förbi. Tror Matte skickade fram henne som distraktion när hon kände att matchen höll på att glida henne ur händerna. Matte är nämligen en mycket dålig förlorare. Mattes Promenadkompis kunde naturligtvis inte motstå min bedjande blick utan kom in och blev grundligt tuggad på. Vid det här laget började jag bli lite mör men låtsades som ingenting när det föreslogs en rask provianteringspromenad. Man vet ju aldrig om det slinker med något gott till mig också. Men sen var det dags för rå-chill. Tassarna i vädret och ljudligt snarkande. I sådär en 24 timmar.

Tass tass

I Väntans Tider...

... på gott och ont. Jag är inte så mycket för det här med att vänta. Jag menar, varför vänta när man kan få något meddetsamma? Men Matte säger att så fungerar inte saker och ting alltid. Så vi tränar på att vänta. Jag sitter fint och väntar på maten, jag väntar tålmodigt tills Matte gått ner för den glashala yttertrappan och jag väntar blickstilla tills Matte säger att jag får komma och hämta BOLLEN. Men nu handlar det om en annan sorts väntande. Den lååånga sorten där jag inte riktig har koll på vad som händer när väntan är över.

Den goda väntan utför jag i sympati med Husses Kollega. Och den väntan ser lovande ut! Det verkar vara massor av ulltottar på gång hos Uppfödar-Pernilla. Frågade försynt Matte om hon inte blir lite sugen på att höra ljudet av små ulltottstassar. Hon svarade bryskt att jag fortfarande är en ulltott rent mentalt och att det är alldeles tillräckligt med EN ulltott i huset. Kanske frågade jag på fel dag. Råkade igår visst sätta i mig något som inte var riktigt kompatibelt med min mage så idag är det lite körigt i kistan. Många rastningsrundor blir det. Vid obekväma klockslag. Lärdomen är att man inte ska snacksa utanför någon studentnation. I alla fall inte om man samtidigt ska försöka övertyga Matte om att det kunde vara trevligt med en nybakad ulltott som sällskap.

Den onda väntan tänkte jag ha en lång utläggning om här men den är helt plötsligt... ÖVER! Lite antiklimax-känsla där. Utläggningen skulle handla om hur jobbigt Matte tycker det är att vänta på HD/ED resultatet. Men innan jag började lyssna på hennes gnäll så slank jag in på SKKs databas. Matte sa att det är ju helg och då läggs väl inga resultat ut. Men se det görs det visst det! Och bra resultat dessutom! SKK kanske hade personalfest igår?

Undersöknings datum	Veterinär / Klinik	Resultat
2013-02-12	Lundabygdens Djursjukhus	HD grad B
2013-02-12	Lundabygdens Djursjukhus	ED ua (0)

Fritt fram alltså för ALLT! Matte är jätteglad. Själv är jag mest förbannad. På mig själv. Om jag nu hade låtit bli snacksandet, d.v.s. magsjukan, så hade Matte säkert kunnat tänka sig att fira med en rejäl omgång  lervällingsrugby. Nu blir det en stilla kväll med Mello, risavkok och fisk istället. Helt OK men inget man gör sig omak för.

Tass tass

Alla Goda Ting...

... äro tre. Men jag har ju lite svårt för det här med nuffror så jag tycker att alla ting är av godo (utom möjligen isbergssallad och kompostgaller). Det är därför som Matte och jag är så bra, vi kompletterar varandra. Hon är en Ior-typ som har Murphy som husgud medan jag rusar genom livet med mottot att det gäller bara att hitta rätt infallsvinkel så blir allting underbart kul.

Nysnö t.ex. är väldigt kul. Varje natt kämpar Matte tappert med snöfixandet så att jag varje morgon får vakna upp till nyfallen puderlätt rullvänlig snö. Det tycker jag om Matte för. Matte har också nogsamt valt ut världens bästa leksak till mig: Mattes Promenadkompis. En mänsklig allt-i-ett version av kampleksak/tuggben/fotboll/gosedjur. Inget de säljer i djuraffären precis, så jag har verkligen haft tur som fått ett alldeles eget specialdesignat exemplar!

Djursjukhuset är som bekant också väldigt kul. Fast dagens besök är lite höljt i mystikens dimmor för min del. Fick en spruta av Tant Veterinär som gjorde mig lagom lullig. Droger är så nice!

Medan jag sussade sött så passade de snälla flickebarnen på att slita och dra i mig för att föreviga mina leder. Vi får väl se vad SKK säger om mitt snygga akterparti, Tant Veterinär var inte odelat positiv till höfternas utseende... Vi hoppas på att hon bara hade en dålig dag. Efter som jag är som jag är så vaknade jag glatt upp innan jag fick anti-sederingssprutan. Hann tjoa och stimma lite i receptionen och kravla mig in i bilen innan luften gick ur mig alldeles. Väl hemma hängde svansen mellan benen och det blev mycket tomt stirrande in i väggen. Råkade visst också för en kort stund glömma bort att jag är synnerligen rumsren... Genant! När jag väl lyckades släpa mig ut var bakkärran vinglig så till den mild grad att jag stod på öronen när jag skulle sprätta lite meningslöst efter uträttat behov. Men nu känner jag hur livsandarna återvänder. Matte tycker dock att vi får vänta tills imorgon med nästa fotbollsmatch. Kanske bäst så, tänkte drogsnarka hela natten så att Matte inte kan sova. Bör bli en hänsynslös utklassning imorgon! Men så är det ju alltid.

Tass tass

HKH betyder inte...

... Hennes Kungliga Höghet (d.v.s. jag) utan att Husse Kommer Hem! Efter två år av norrländsk landsförvisning återvänder han nu till civilisationen. I hela mitt liv har han varit helgpappa (fast jag väntar fortfarande på att han ska ta med mig till McDonald's) men nu kan han spela FOTBOLL med mig varje dag. Länge. Det tycker han nog är det bästa med att komma hem tror jag. Eller rättare sagt, det vet jag. Fast jag låter Matte tro att Husse kommer hem lite för hennes skull också. Då blir hon glad.

Det blåser. Rejält. Det innebär extrajobb för mig. Måste ju fånga in alla löv och lägga tillbaka dem på rätt plats. Det är svårt att klura ut vilket löv som hör till vilken lövhög. De borde vara märkta på något sätt, kanske med olika dofter. Köttbullslöv, laxlöv, leverpastejlöv... Fast då hade jag kanske blivit tvungen att äta upp dem allihop om de luktar så gott. Det hade nog inte varit så bra för midjemåttet. Eller matsmältningen.

Det verkar vara ulltottar på G hos Uppfödar-Pernilla. Förhoppningsvis kommer Husses Kollega att få vara ledig för VAV precis som han önskade. Ska hålla alla tassar och klor nu i en dryg månad för att allt går bra denna gången. Medan jag håller tassar och klor ska jag fundera på hur jag är släkt med valparna. En form av mental gymnastik, för det är något invecklat:
Valparnas pappa och jag har samma mamma. Vi är halvsyskon alltså och därmed blir jag halvfaster till valpisarna. Det var den enkla biten. Sen blir det besvärligt.
Valparna och jag har samma farfar men inte samma pappa, våra pappor är halvsyskon. Då borde vi bli kvartskusiner. Jag blir alltså både halvfaster och kvartskusin till valparna. Eller??? Där loggade min hjärna ut. Får sova på saken. Tycker i alla fall att det är ett gott omen att beräknat ankomstdatum är på min födelsedag. Det måste ju bara bli bra!

Tass tass

Att Söka...

... men inte finna är ju normalt i Husses värld. Men nu har även Djursjukhuset drabbats av samma fenomen. De hittade ingen förklaring till mitt periodvis maniska kissande. Vi vet bara vad det INTE är. Inte infektion och inte stenar. Vi får sväva i okunnighet. Men vad gör det? Jag fick ju vara en hel timme på favvotillhållet. Matte ser alltid till att få full valuta för pengarna så vi slog till med lite undersökningar av både det ena och det andra slaget. Lilla magen råkade ut för sin fjärde rakning på en dryg månad. Det är lite småkallt i de undre regionerna när jag röjer i snön.

Söndagsförmiddagen spenderades med benen i vädret, kollandes på folk som plågar sig själva (sportsöndag på TV) som uppladdning inför eftermiddagens snörace. Matte fixade ny snö eftersom snötäcket i min trädgård började se lite slitet ut. Fotbollen slutade som vanligt med storseger för världens bästa Maja trots dubbelt motstånd. Segern firades med snögubbemassaker och en segermåltid bestående av cocktailtomater. Nu vilar jag ut i framstupa sidoläge för i morgon är det dags för långpromenad med Mattes Promenadkompis med Oskar-bihang. Och då gäller det att vara på bettet. Bokstavligen.

Tass tass

Det här med Tajming...

...är inte min starka sida. Detta har ju konstaterats tidigare, t.ex. när jag drog igång Projekt Beachbabe 2012 sådär i slutet av september och blev förvånad över att ingen fanns på plats på playan för att beundra min perfekta kropp. Och nu har jag lyckats igen. Det är en massa massa minusgrader ute så då bestämde jag mig för att Projekt Pälsfällning skulle initieras. Denna gången kör jag ultraturbovarianten och Matte vadar genom pälshögar. Dammsugar-Henrys fackliga organisation hotar med generalstrejk och hans kollega Philip lider av utmattningsdepression. Men än är jag inte klar, det finns några undanskymda hörn som inte är täckta av päls ännu. Matte kunde väl uppskatta mitt bidrag till husisoleringen istället för att gnälla över hundhår i maten tycker man.

Imorgon ska Matte beställa tid för att kontrollera om Mamma Ängla och Pappa Ludwig tänkte rätt när de konstruerade mig. Dags för ledröntgen alltså. Matte är lite nervös, själv ser jag det som en möjlighet till att hänga lite på mitt favorithak: Djursjukhuset. Jobbar lite löst på en urinvägsinfektion också för att ytterligare utöka besöksfrekvensen hos Tant Veterinär.

Husse och hans mobilkamera är inte riktigt på samma våglängd men Matte tycker att vi blundar för suddigheten på bilden nedan eftersom den speglar min personlighet så bra. Själv fattar jag ingenting...ser ju ut som jag har hundversionen av geisha-fötter???? Det kanske är så att Mattes duktiga Fotokompis borde komma på besök snart så att det blir lite kvalitet på bilderna? Och ta med sig lite av det där goda fröbrödet? För jag har nämligen upptäckt att det är väldans gott med solrosfrön. Och pumpafrön. Och allt annat som trillar ner från frukostbordet.

Tass tass

 

Snö, Bollar...

... och snöbollar. Alla goda ting äro tre. Sen finns det onda ting. Som relationen mellan Husses mobilkamera och bloggen t.ex. Alltså, vad har jag gjort för att förtjäna en liggande bild? Men å andra sidan, vad spelar det för roll?! Vädergudarna lyssnade till min beställning och försåg mig inte bara med frostgrader, d.v.s. fotbollsplan, utan också med underbar snö, snö, snö!!!!!! Vitt härligt fluff som man kan äta. Och rulla sig i. Och spela fotboll i. Och frusta i. Och bara vara Maja i.

Jag har varit väldigt mycket Maja idag. Det blir så när det promeneras med Mattes Promenadkompis. Jag får bita henne i händerna. Det får jag minsann inte göra med Matte. Det är synd för det är väldigt trevligt. Å andra sidan så är Matte en mästare på att hitta bollar. Det bästa av två världar. Precis som det ska vara i Maja-land!

Dagens empiriska betraktelse: Att stoppa ner huvudet i det vita fluffet och göra en häftig inandning får otrevliga konsekvenser...

Tass tass

Frihetens Timme...

... är slagen. Dumstruten är borta. Såret under ögat har slutat klia. Långpromenaderna med Mattes Promenadkompis och Oskar-bihang är tillbaka. Tant Veterinär sa att jag behövde tid på mig att bygga upp muskulatur och kondition igen efter sofflocksliggandet. Hon har fel. Här går vi från noll till hundra utan att passera GÅ. Doing it the Maja-way.

Enda smolket i livsglädjebägaren är lervällingen i trädgården som Matte anser förhindrar FOTBOLLsspelande. Matte är dum. Lite gyttja under klorna har ingen ont av. Utom möjligtvis parkettgolvet. Har pratat med vädergudarna och beställt några frysgrader till helgen så att gräsmattan antar en något mer solid konsistens. Så kanske Matte veknar i sin beslutsamhet. Annars pratar jag med Husse istället. Han har mer empati. 

Jag har tagit på mig en ny uppgift i tillvaron. Vakthund. Jag vaktar grannarnas infart mot bilar. Vid skarpt läge kommer det ett VOFF i ett tonläge som skulle göra en operabassångare grön av avund. Fast Matte säger att jag missuppfattat det hela lite, hon tycker att jag ska vakta vår infart istället. Det tycker inte jag. Folk som kommer på vår infart ska inte skrämmas bort utan komma in så att jag får hälsa på dem. Och slicka på deras knän. Det är så gott med knän. Gärna dammiga fleecebyxeknän som krupit omkring på golvet. Eller mina egna tuggbensdräggelindränkta knän.

Tass tass

Ljuset i Tunneln...

...börjar anas. Idag svävar jag omkring på ett litet fluffigt moln av lycka!  Fick gå ut och hälsa på mina älskade bollar. Whooooopieee!!!!!! Kollade först nogsamt att alla bollarna var kvar (har allt sett att Grannarna kastar lystna blickar på dem) och såg sen till att alla kom i rullning så att de fick lufta sig lite. De mår bra av det, precis som årgångsviner. Matte & Husse skrattade åt mig när jag skuttade runt lika graciöst som en berusad stork. Tre veckor på sofflocket har satt sina spår. Tungan hängde och slängde men svansplymen stod rakt upp av ren och skär glädje.

Upplivad av förmiddagens bollaktiviteter bestämde jag mig sen för att det var dags att fixa till min pinsamma garderob. Kommenderade ut Matte & Husse i bilen och beordrade transport till stadens stora djuraffär i avsikten att spendera Gammelmattes julklappspengar.  Är nu stolt innehavare av snygg regnkappa av ansett märke. Har provgått den, den sitter som en smäck. Nu slipper jag smyga runt i buskarna invirad i packtejp. Tror Matte har skämts lite över kassler-looken också, det är nog därför Husse har fått göra merparten av promenerandet under jullovet. Han har inte så bra koll på mode och sånt.

I förrgår hade jag besök. Husses Kollega kom hit för att träffa mig. Inte Husse. Inte Matte. Utan mig! Jag gjorde mig till ordentligt och visade mig från min mest entusiastiska och glada sida. Snygg är jag ju alltid så det behövde jag ju inte lägga ner någon extra energi på. Ville vara en god representant för den magnifika Landseer-rasen. Husses Kollega går nämligen i väntans tider. Han väntar på Landseer-valp från Uppfödar-Pernilla. Vi håller alla tassar hårt hårt för att kärleksparet får ihop det nu i helgen så att Husses Kollega kan vara ledig för Vård av Valp (VAV) om några månader!

Matte gjorde nytt grönt klet igår kväll. Fick inte smaka denna gången heller. Har därför bestämt att Matte inte får äta av mitt torrfoder. Rättvisa.

Tass tass

Mat Mat Mat...

...men inte för stackars Maja. Matte lagade nyårsmeny. Jag satt bredvid och drägglade. Floder. Dumstruten fick tömmas med jämna mellanrum för att undvika ett drunkningstillbud Skulle ju vara lite Darwin-awardspotential på en dräggeldrunkning. Matte hade hela tiden dumma ursäkter för att jag inte fick provsmaka. Lök, salt, mjölk, skaldjur. Var det inte det ena farliga så var det det andra. Trams. All mat är till för att ätas. Av Maja. Hade särskilt spanat in desserten som luktade något så ljuvligt. Försökte dumstruts-tackla Husse i källartrappan så att han skulle råka tappa lite men då morrade Matte ilsket. Tydligen var det där gröna kletet viktigt för henne. Då blev det viktigt för mig också. Väldigt viktigt. Trodde jag skulle ha bättre chans att roffa åt mig när gästerna kom och Matte var lite ofokuserad. Men icke. En liten smula lamm (typ en halv filé) var det enda som hamnade i min hungriga lilla mage. Det gröna kletet framstår fortfarande som en ouppnåelig hägring.

Nu när jag är nästan-vuxen så kände jag att det var dags att ta ett väl övervägt beslut angående min inställning till nyårssmällare. Egentligen är detta en icke-fråga. Efter månader med byggkillarnas slagborrande, bilande och hamrande så är jag ganska ljud-blase. Det är bara hårfönen som får mig lite skärrad och kissnödig. Har liksom aldrig fått en fungerande relation till den. Dammsugar-Henry och jag är däremot bästa kompisar. Men trots allt tål fyrverkerifrågan att funderas på. Hade flera parallella tankebanor. Oberördhet kanske ger godis för att jag är duktig? Rädsla kanske ger godis som tröst? Vilket förhållningssätt har egentligen störst godispotential? Allt funderande visade sig till slut vara slöseri med energi. När tolvslaget kom låg jag i Bia-bädden och snarkade så högt att det överröstade smällarna. Alla omfattande hälsningsritualer hade tagit ut sin rätt.

Gott Nytt År!!!!

Tass tass