.... men med tiden har totalwunderbara jag blivit lite lätt blasé på alla dyrkande blickar och förtjusta tillrop som fullkomligt haglar över mig så fort jag nedlåter mig till att visa nosen utanför grinden. Numera krävs det därför något extra för att få mina morrhår i darrning. Häromdagen kom just en sådan morrhårskittlare: en bildskön yngling tyckte att jag var "Som en deluxe-variant av en Sankt Bernhardhund". Frågade genast Matte om jag fick ta med beundraren hem. Ville lägga honom i min härligt grusknastriga Bia-bädd och låta honom viska finheter i mitt tuggbenskladdiga öra. Romantikdödar-Matte meddelade dock att hemsläpande av redlös byfåne till Salongen inte stod särskilt högt på prioriteringslistan. Snobb.
Valborgsfestandet är en hel vetenskap i den här akademiska ankdammen till stad. Det firas i tre dagar: Kvalborg, Valborg och Finalborg. På Valborg, som inte
heter Valborg utan Siste April, tog jag med mig Matte & Husse till Sveriges största spontanfest vilken bestod av 27 000 dyngraka fjortisar och bonnläppar som helhjärtat ägnade sig åt att skrämma livet ur mina favoritankor. Ville se om Mattes miljöträning gett utdelning. Och det hade den, hon gick lugnt och fint utan att dra i kopplet eller skälla på folk. Själv skred jag stolt genom folkmängden som Moses genom det delade havet. Kom sen på att i människoår räknat så är jag typ också fjortis. Och då tog jag seden dit jag kom och spydde lite random på trottoaren. För det hör till när man är fjortis och firar Valborg!
Tass tass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar