I Väntans Tider...

... på gott och ont. Jag är inte så mycket för det här med att vänta. Jag menar, varför vänta när man kan få något meddetsamma? Men Matte säger att så fungerar inte saker och ting alltid. Så vi tränar på att vänta. Jag sitter fint och väntar på maten, jag väntar tålmodigt tills Matte gått ner för den glashala yttertrappan och jag väntar blickstilla tills Matte säger att jag får komma och hämta BOLLEN. Men nu handlar det om en annan sorts väntande. Den lååånga sorten där jag inte riktig har koll på vad som händer när väntan är över.

Den goda väntan utför jag i sympati med Husses Kollega. Och den väntan ser lovande ut! Det verkar vara massor av ulltottar på gång hos Uppfödar-Pernilla. Frågade försynt Matte om hon inte blir lite sugen på att höra ljudet av små ulltottstassar. Hon svarade bryskt att jag fortfarande är en ulltott rent mentalt och att det är alldeles tillräckligt med EN ulltott i huset. Kanske frågade jag på fel dag. Råkade igår visst sätta i mig något som inte var riktigt kompatibelt med min mage så idag är det lite körigt i kistan. Många rastningsrundor blir det. Vid obekväma klockslag. Lärdomen är att man inte ska snacksa utanför någon studentnation. I alla fall inte om man samtidigt ska försöka övertyga Matte om att det kunde vara trevligt med en nybakad ulltott som sällskap.

Den onda väntan tänkte jag ha en lång utläggning om här men den är helt plötsligt... ÖVER! Lite antiklimax-känsla där. Utläggningen skulle handla om hur jobbigt Matte tycker det är att vänta på HD/ED resultatet. Men innan jag började lyssna på hennes gnäll så slank jag in på SKKs databas. Matte sa att det är ju helg och då läggs väl inga resultat ut. Men se det görs det visst det! Och bra resultat dessutom! SKK kanske hade personalfest igår?

Undersöknings datum	Veterinär / Klinik	Resultat
2013-02-12	Lundabygdens Djursjukhus	HD grad B
2013-02-12	Lundabygdens Djursjukhus	ED ua (0)

Fritt fram alltså för ALLT! Matte är jätteglad. Själv är jag mest förbannad. På mig själv. Om jag nu hade låtit bli snacksandet, d.v.s. magsjukan, så hade Matte säkert kunnat tänka sig att fira med en rejäl omgång  lervällingsrugby. Nu blir det en stilla kväll med Mello, risavkok och fisk istället. Helt OK men inget man gör sig omak för.

Tass tass